Hur svårt är det?

Ja, det beror ju på. Oftast beror det på hur hur mycket vi tränar och på hur motiverade vi är.

Om vi inte tränar så kommer det att fortsätta att vara svårt.

Om vi inte är motiverade kommer det att fortsätta att vara svårt.

Eller som Stenmark sa; ”Ju mer jag tränar ju mer tur har jag.”

Ofta verkar folk tro att det bara ska funka utan träning, och därför är man inte motiverad att träna. Kanske är det som ska funka ett ganska högt uppsatt mål, och då behöver man sätta upp delmål för att se de små framstegen på väg mot det stora målet.

Några exempel;

Den här terminen tränar vi extra på ridskolan på att rida med eftergift. Alltså i balans. Alltså inte på framdelen. Alltså med längd överlinje. Och då tränar vi på att ge efter i inner tygel och göra halvhalterna på ytter. Men oj så svårt det är- ja det ÄR svårt- för det kräver att man rider med skänklar och säte/vikt. Mitt jobb här är att motivera. Jag hoppas att jag lyckas. Mitt jobb är också att hitta på många varierande övningar så att det blir många repetitioner utan att det blir tråkigt. Belöningen blir en bra häst att sitta på, rakriktade hästar, som bär sig och inte snubblar fram, som tar halvhalterna, är trevliga i kontakten med handen och som är glada. Glada hästar borde vara alla ryttares mål.

Förra året bestämde jag mig för att alla mina hästar ska kunna stå lösa när jag gör i ordning dem. Men för att de ska kunna det måste de tränas på det. De kan inte automatiskt stå lösa bara för att vi släpper dem. Vi får börja med att ha dem i slak lina så att vi snabbt kan korrigera när hästen tänker gå iväg. Låter vi dem gå ett par steg så har vi tränat dem på att gå ett par steg när vi släpper dem. Det sköna i kråksången här är att en ryttare som tränar en häst i att stå lös måste lära sig massor om hästens kroppsspråk, och om sitt eget. De blir alltså bättre hästmänniskor, och säkert också bättre ryttare av bara farten.  Det i sig borde vara en motivationsfaktor. Utöver det att hästar som är så relaxade att vi kan ha dem lösa mår bra. Att hästen mår bra borde vara alla ryttares mål.

Jag har jobbat på Kunskapsskolan. En vanlig missuppfattning är att Kunskapsskolan bara passar elever som kan ta ansvar. Målet på Kunskapsskolan är att lära eleverna att ta ansvar, inte att bara släppa alla fria och hoppas att de klarar sig själva. Det här gör man genom tydliga kunskapsmål och mycket handledning. Väldigt mycket handledning och väldigt noga koll på att eleven når sina mål, de som elev, lärare och målsman kommit överens om och som utgår från läroplanen och betygskriterierna. Särskilt viktigt är det att eleven är överens- och alltså motiverad. När man övat på att ta ansvar och att planera i fyra år brukar alla vara bättre på att ta ansvar och att planera än de var innan. Inget konstigt med det. Jäkligt användbara färdigheter dessutom.

Det är väl ingen som lär barn att simma genom att slänga dem överbord på djupt vatten, lär dem cykla genom att beordra dem att bara hoppa upp på cykeln och köra nerför stora backen, att lösa andragradsekvationer utan att först lärt dem att räkna enkla tal eller att analysera Aniara innan vi lärt dem läsa?

Ting tar tid!

Det är roligt att träna om vi bara är motiverade. Vi blir bättre på det vi tränar på, tränar vi på att göra fel blir vi bättre på det också. Särskilt roligt är det at träna på att bli en bättre hästmänniska och ryttare. En bra hästmänniska får glada hästar som mår bra.

Så när det känns svårt måste du bestämma dig om målet är tillräckligt angeläget. Om du inte förstår varför du ska göra något-fråga! Och är det svårt blir belöningen troligen stor när du väl lyckas. Men glöm aldrig att ridning ska vara roligt för både häst och ryttare! Läs mer

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att sitta upp med pall

Vi vet ju att det är bra för både häst och sadel att sitta upp med pall. Och att det kan bli problematiskt om man inte kan sitta upp utan pall men nu handlar detta inlägg inte om det.

Ganska ofta vill hästar inte stå still när man ska upp på pallen. Eller vill och vill. Det kanske beror på något annat? Vi har ju lärt oss att hästar inte planerar, de reagerar. Om det är så har hästen inte planerat att flytta på sig när vi går upp på pallen för att vi inte ska kunna sitta upp. Antingen har de lärt sig att det är en bra strategi (och sorry, det är vi som lärt dem och då får vi lära dem något nytt) eller så reagerar de i stunden.

Oftast ser jag att ryttarna ställer pallen mot hästen- tänk att hästen är det sista trappsteget. Då kommer ryttaren närma sig hästen från sidan, och i vanliga fall vill vi ju att hästen ska flytta sig när vi kommer nära bogen, eller hur? Vi vill att hästen ska flytta sig undan våra hjälper och inte tvärt om.

Om man i stället ställer pallen så att man går upp på den i hästens färdriktning och stigbygeln blir det sista trappsteget blir det annorlunda. Dessutom kommer vi i bättre balans i uppsittningen och det kan ju också spela roll för att hästen flyttar på sig.

I början bör man ha tygelkontakt beredd på förhållning om hästen går framåt. Kanske sätta pisken i bortre handen och använda den för att bromsa ett steg år sidan bort från dig. Sätta handen på hästen rumpa som en broms där, ta ett par andetag och klia lite ovanför svansen. Klia lite på bogen, gärna på båda sidor. Byta sida och göra samma sak. Sitta upp, belöna med godis, sitta av. Repetera från båda sidor. Repetera nästa dag fast färre repetitioner.

Helt enkelt träna.

Dessutom träna sig själv på att sitta upp mjukt. Men liksom vad spelar pallen för roll om man ändå drar sig upp i sadeln? Har ni sett hur ryggen böjer sig? Och träna på att inte dunsa ner i sadeln.

Jag trodde länge att det fanns ett sitta upp på islandshäst-sätt (i hästens färdriktning) och ett sitta upp på tregångare-sätt (med en hand i bakvalvet), till jag såg inridare av tregångare. Jag har sett flera sådana som sitter upp i hästen färdriktning. De sparar på hästens ryggar och hjälper hästarna med balansen- eller stjälper inte balansen. Varför inte alltid göra så? Varför lära nya ryttare något annat?

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kalla bett

Jag har två tips för hur hästen ska slippa få iskalla bett i munnen alternativt för att vi ska slippa frysa fingrarna av oss när vi värmer betten (nä jag tycker absolut inte att det duger att ha vantarna på när man värmer, det blir helt enkelt inte tillräckligt varmt).

  • Sätt på tränset det första du gör, innan du borstar och sadlar. Bara ta tränset ur sadelkammaren och håll bettet i handen (vanten funkar eftersom bettet ännu inte är nerkylt) och hämta hästen ur boxen eller hagen i tränset.
  • Förvara tränset under jackan.

Har man ett varmt stall har man såklart inte det här problemet. Men för oss andra funkar dessa tips bra.

Publicerat i Hästar, Ridutbildning, Goda råd | Lämna en kommentar

Lyckopiller

I mitt stall finns det lyckopiller! Det är så underbart att komma ut och träffa strålande inackorderingar som bubblar av glädje över sina hästar. Tack!

Tänk vad lätt man blir smittad av andras humör?

Jag tror att vi smittar hästarna också. Glada männisiskor får glada hästar.

Publicerat i Hästar, Mental inställning | Lämna en kommentar

Varför rida andra hästar?

Jag tror att tipset att rida så många hästar man får möjlighet till är bra.

Kanske kan den hästen lära dig det som din häst inte kan.

Kanske hittar du svagheter, till exempel ojämnheter, i din egen häst om du rider en som saknar dessa.

Kanske kan du hittar nya saker i din ridning som behöver tränas (om vi alltid rider en och samma häst finns det risk för att vi blir för överens och hittar egna signaler som andra inte förstår).

Kanske får du upp ögonen för hur fantastisk häst du har.

(Det här gäller även ridskolehästägare, det är nyttigt att jämföra med andras verksamhetshästar också 🙂 )

Publicerat i Goda råd, Hästar, Mental inställning, Ridproblem, Ridutbildning, Sits | Lämna en kommentar

Bantningstankar och friskvård

Det här är ju inte mitt huvudområde, men för att ha hästar som jag kan utbilda ryttare på och för att kunna avla hållbart så är det klart att hästens foder intresserar mig.

Jag funderar mycket på att man ofta ser överviktiga hästar. Nåväl här finns också några som man får ta i lite för att känna revbenen på, det fär jag erkänna, men jag ser mycket fetare hästar.

I TV-serien Bye bye Sverige visar de journalfilmer med hästar från förra sekelskiftet. De är så mycket smalare än vi är vana vid, utan att vara magra. Perspektiv helt enkelt.

I takt med hästarnas övervikt sprider sig fångesten över Sverige. Och antalet fånghästar.

Detta får mig att tänka på bantningsråden.

Ibland är dessa råd motsvarande för människan att ta bilen överallt man annars brukar gå och att äta chips och godis men minska på den näringsrika maten.

Alltså ställ hästen i en grushage som inte stimulerar till rörelse. Av ekonomiska skäl är grushagar alltid små. Det är grymt dyrt att grusa och jag har aldrig sett flera hektar stora grushagar. (Dessutom tycker jag att det vore ekologiskt oförsvarbart att grusa upp flera hektar). Jag ser sällan rådet utöka din hage, se till att det finns sly att plocka med, se till att ha mat, vatten, salt och vindskydd långt ifrån varandra. (Däremot har jag hört att en inspektör sagt att vatten och mat ska vara nära vindskyddet så att hästen slipper gå långt om det är dåligt väder, ja vad ska man säga…..) Hästen är designad för att under mer än halva dagen röra på sig, i fodersökningssyfte. Hur gör vi så att detta rörelsebehov tillfredställs? Verkar det troligt att hästen går ner i vikt om den rör sig mindre? Tittar ut genom fönstret på mina farbrorhästar som leker i snön. De leker mycket. Utan sina kompisar skulle de röra mycket mindre på sig. Så flocken är nog bra för både psykisk och fysisk hälsa. Ingen pratar någonsin om förhållandet hull och flock bortsett från att det är svårt att individanpassa fodret i flock.

Vidare chips och godis. Jag menar att man får rådet att minska på maten men inte att se över vad maten innehåller. Man kan ha åsikter om dietisternas råd (jag är ju diabetiker så jag vet) men det är i alla fall ingen som inte råder oss att äta mer fibrer och grönsaker och på så sätt får vi i oss mer av mineraler och vitaminer. De säger aldrig ”Fortsätt att äta samma mängd chips och godis, men se till att den totala mängden mat är mindre”. Det skulle ju vara sinnessjukt.

Till hästar som kanske är feta för att kvoten mellan energi och protein är för låg kan man rekommendera att minska på stråfodret och byta det mot halm. Som bara innehåller energi. Vilket gör kvoten ändå lägre. Hästen blir fet och bukig men omusklad och får med största sannolikhet mineral och vitaminbrist. Den blir ju såklart inte en välmående atlet.

Vi har ett par hästar här som får depåer, de har än så länge inte fång och vi hoppas att vi kan undvika det. Jag fick rådet att ge dem thiamin och magnesium. Skam å sägandes har de inte fått extra thiamin men jag köpte ett mineralfoder med mycket magnesium och vitaminer och inget järn. Vi har ett överskott av järn i våra marker och det minskar magnesiumupptaget. Depåerna har så gott som försvunnit. Bra tycker jag.

Jag tror att det finns uppemot 10 mineralblandningar för häst i min foderbutik, alla innehåller mycket järn. Mindre bra tycker jag. Det finns järnfria om man letar på andra ställen men då är de pinsamt dyra. Bra mycket dyrare än motsvarande för andra jordbruksdjur. Men så länge hästmänniskor inte bryr sig kommer det att vara så här.

Jag har alltid snöat in på saker, försöker lär mig så mycket jag kan om ett område. Just nu är det kost. Det handlar om mig och min diabetes också. Utöver mina mediciner äter jag 5 kosttillskott, 6 om jag räknar äppelcidervinägervatten. Jag mår hyfsat just nu.

Jag tänker på larmrapporterna om att vår mat har tappat näring. Har våra tomater mindre näring är det inte konstigt om hästens bete också har det. Å andra sidan är vi inte tvungna att koka soppa på ett skärp, de har funnits värre tider i historien, och vi har möjlighet att komplettera med det som fattas. Vi behöver bara veta vad vi behöver. Och vad hästarna behöver.

 

 

 

Publicerat i Hästar, Hästen i hagen, Hästhälsa, Uncategorized | 1 kommentar

När checkar du in och när checkar hästen in?

Ibland när min ridskolegrupper ska rida ut från medellinjen bestämmer sig någon för att vänta, eller att rida åt andra hållet, för att se till att de har kontroll.

Det där ordet kontroll alltså…

När man rider ut från medellinjen är det redan sent.

Det blir aldrig bra, eller harmoniskt. Det blir alltid en liten, eller stor, konflikt.

Hästen har redan hunnit ställa frågan om ”kontroll”, eller kanske snarare ”Har du koll på läget och kan jag lita på dig?” många många gånger.

Ju senare du svarar på frågan ju mer oharmoniskt blir det.

Ju mer oharmoni ju sämre samspel.

De där odet samspel alltså….  ❤

Ju fler frågor man missar ju mer måste man ta i när man checkat in i bubblan med hästen, och risken är att hästen har hunnit checka ut ur bubblan och skaffat sig en egen bubbla där den tar beslut om vart, när och hur utan att fråga dig om du hänger på.

Det finns tillfällen i livet när man måste ta konflikter men man behöver för den sakens skull inte forcera fram dem.

Mitt råd är att checka in redan när hästen checkat in, när du hämtar den i boxen eller hagen. Bonusen är det där samspelet man får när man hela tiden är närvarande med hästen. När man är i bubblan med hästen. När två blir en.

Jag tror att det är viktigt för att undvika allehanda problem; lastningsproblem, rida från stallet problem, problem att leda, problem med häst som inte står still i uppsittning och så vidare.

Går hästen innan du bett den gå har du redan missat att tala om för den att ni ska jobba ihop, och då väljer den att följa sina kompisar där den har sin trygghet.

 

 

Publicerat i Hästar, Mental inställning, Ridproblem, Ridutbildning | Lämna en kommentar