Att välja häst som redan är på ”rätt” väg.

Nu kommer en spinn off på JHs kommentar om att välja tränare som följer den väg du känner dig mest bekväm med.

Jag tycker att det är klokt att även köpa en häst som tidigare tränats enligt en metod och ett sätt att rida som man känner sig hemma i.

Jag har inte alltid gjort så. Oftast tar det extra tid, för hästen måste utbildas om för att passa min ridning.

Vid ett tillfälle gjorde jag tvärt om, jag skulle rida som säljaren. Det blev inte alls bra. Klart obra faktiskt.

Det finns ju ett skäl till att jag valt den väg jag valt.

Ett skäl är att jag har förebilder- människor jag försöker rida som. Målbilder helt enkelt. Det blev konstigt i hela min själ när jag skulle byta målbild till något jag inte valt. Något jag egentligen aldrig kommer att välja.

Ett annat skäl är att det innebär att jag har ett system som är progressivt, och där jag kan backa när det uppstår problem – nu blev jag vilsen.

Ett tredje skäl är att den väg jag valt hittar jag hos instruktörer och ryttare på absoluta toppninvån inom flera discipliner.

Jag tycker att det är häftigt hur det så ofta låter så lika oavsett om det är en mästare inom dressyr, hoppning, eller islandshästridning. (I vilken box hamnar Julio Borba? Akademiskt? Hur som haver vill jag ha med honom i jämförelsegruppen.)

Det betyder inte att hästarna jag köpt som är tränade enligt det andra systemet varit dåliga.

Det har tagit mig lång tid att komma fram till det här, många herrans år och många hästköp. I sanning handlar det också om att det har tagit tid att hitta min väg, det är ju komplext att rida. (Mest har jag tränat för instruktörer av samma ”skola”, men det har nog  varit ”på råk” och inte med flit.)

Kanske handlar det också att jag behövde få en good enough sits för att veta vad jag letar efter, för att inte jag skulle vara det stora problemet i ridningen. Det handlar om självförtroende och självkänsla. Att jag vet att när jag ber hästen om något så gör jag rätt så att hästen kan förstå vad jag ber om, och att jag inte ger en massa motstridiga hjälper.

Dagens råd är: om du inte redan vet fundera på vad som förenar dem som du tycker om att rida för och de ryttare som du beundrar. Välj gärna en häst som är tränad efter de principerna. I alla fall om du har lite bråttom😉

Kanske är det också hästvänligast att inte förvira hästen med nya regler, ävenn om de kan lära om?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att välja väg

Once upon a time a long time a go at a place far far away…nja inte so far bara i Nykvarn…red jag för Johan Häggberg.

Under lunchen sa han att det fanns två olika sätt att ta sig mot samma mål, och om man red för instruktörer som representerade dessa olika linjer blev det lätt förvirrat.

Och ja ba:”Wtf fram med listan och vadå olika, hur då!!??”

Nu ljög jag!

Det var mer och ja ba”……?”

Men nu, sisådar en 16 år senare eller mer tror jag att jag har klurat ut vilka vägarna är och kanske att jag kan göra min egna lista.😉

Och nej, den skriver jag inte här. Den spelar roll för mitt personliga val. Jag går gärna på clinics med alla sorters instruktörer och jag säger inte att en väg är rätt och den andra fel, bara att de är olika men målet detsamma.

Vad jag vill säga däremot är att det är viktigt att hitta en tränare som har en grundfilosofi som passar en. Det är också viktigt att man förstår vad tränaren säger och att man tror på det hen säger. Och att man bestämmer vilken väg man vill gå på väg mot sitt mål.

Jag tror inte alls på att plocka russin ur kakan om man själv vill kunna ha en kaka-man får bara en näve russin. Vad ska man med dem till?

Man behöver en helhet för hästens skull om inte annat.

Jag kan bara ta till mig det jag är mogen att förstå. Därför är kontinuitet viktigt, tror jag.

På riktigt vem skulle vilja ha sina barn i en skola där det ständigt kom nya lärare och innehållet i lektionerna inte följde en röd tråd? Ena lektionen historia med Henrik om 100-åriga kriget. Fantastiskt presenterat och med bra arbetsuppgifter, nästa lektion mellankrigstiden med Barbro- lika skickligt pedagogat och den tredje med Björn om Neandertalarna. Även denna utmärkt presenterat.

Jag tror på en ”hemmatränare”, som inte alls behöver vara hemma, och inspiration från andra håll. Det kan vara clinics, litteratur, filmer eller kurser från andra tränare. Men hemmatränaren håller linjen.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bra grejer!

Njuter av att se lösglorda hästar, som hela tiden utvecklas och blir allt mer ridbara. Samtidigt som de är glada.  Vilka underbara ridskolehästar jag har!

Och som bonus ser de till att jag får träffa härliga, roliga och spännande människor.

Dessutom är det en fantastisk höst, sol, sol, sol.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bonusgrejer

Idag vill jag skriva om en elev till mig. Hon har i många år ridit på ridskolan, en gång i veckan och det är allt.

I många år kämpade vi med att hon satt så snett i sadeln. Det gör hon inte idag. Jag tror att det som gjorde skillnad var att hon bestämde sig för att hon märkte hur stor roll det spelar. Det spelar ju både roll i ridningen och i vardagen.

Nu slår det mig att det blev fler bonusar än jag tänkt. Eftersom hon sitter i balans har hon också blivit mycket modigare. Det blev som ett jättekliv i utbildningstrappan.

Hon är superduktig!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hästvänlig hästhantering

Vad jag tjatar: för att hantera hästen så att det är bäst för hästen måste man veta att en häst inte är en människa och lära sig att kommunicera på hästens sätt så att man vet hur hästen har det.

Och att rida i balans!

Hästvänligt behöver inte vara att rida utan pisk och träns och sadel och skor (nu tänkte jag skor på hästen🙂 )

Personligen tycker jag inte om barfotaridning. Man får inte rida mina hästar barfota men var och en blir salig på sin fason.

Nu tänker jag att det är billigt om man bara behöver en halsrem.😦

Det är inte helt ovanligt med ryttare som vägrar ha piska för att vara snäll mot hästen men sitter och hackar med hälarna. På vilket sätt skulle det vara snällare mot hästen än att vifta med ett spö/slå sig på stöveln, förstärka sin skänkel med pisken? Man kan ju sätta ett finger i sidan på sig själv, under revbenen, och peta sig upprepade gånger. Hur känns det? Hur lång tid tar det innan man blir irriterad?

Det är inte heller ovanligt med ryttare som inte vill ta hästen i munnen men sitter i obalans och rör bettet konstant. På vilket sätt skulle det vara hästvänligare än en stadig kontakt?

Det är inte ovanligt att dessa ryttare drar sig upp i sadeln, och då drar både hästens rygg och sadel åt sidan. Hästvänligt?

Det kanske stämmer att det förekommer hemskheter på elitnivå, jag har inte sett det själv, men jag tänker att om jag vore häst skulle jag vilja ha en Edward Gaal på ryggen. En ryttare som är följsam, i balans och som rider med precisa hjälper. Det är i min värld hästvänligt. Det är mitt mål.

Japp jag vet att det är ett skrattretande högt mål att vilja rida som honom men man ska väl sträva efter idealet? Sitt eget personliga ideal.

Nu är det ju tur för alla oss ridärare att det inte räcker med att vi säger sitt upp i balans, sitt i balans, var följsam och ha en mjuk och stadig kontakt i tygeln och förstå den häst du hanterar och sitter på. Ting tar tid.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tränsningsproblem

Jag har en teori. (Någon som är överraskad?)

En av de saker jag funderar mycket på är varför det blir svårt att tränsa en häst. Ett svar skulle kunna vara att den vet att den kommer möta bryska händer, men mina elever rider inte så.

Ändå blir mina hästar svårare att tränsa när de går på ridskolan.

Inga av mina unghästar har varit svårtränsade.

Varför blir det så här?

En gammal teori jag har är att det handlar om att ryttarna försöker pressa in bettet, mot hästens tänder. Det är inte konstigt att hästen biter ihop så hårt den kan. Det skulle jag göra.

Jag tycker att man ska lägga bettet i sin öppna hand och erbjuda hästen att ta det, ha den andra handen i bakstycket och mellan hästens öron, den handen styr tränset.

Betthandens tumme trär man genom bettringen och om det behövs lägger man den på hästens laner, eller tunga.

Ryttaren ska vara placerad bredvid hästen, där hen syns. Inte framför hästen.

Nya teorin: många försöker styra in bettet genom att hålla i bettringar eller sisdtycken, även när jag säger att bettet ska ligga i en öppen hand flyttar ryttaren på sin hand så fort jag blinkar. Så kom jag på en grej härom dagen och frågade: Är du rädd för att hästen ska bita dig?

Nu är ju vi som vi är så svaret blev inte ett JA utan ett joooo lite. Men vi vet ju att det är ett ja, eller hur?

Så funderar jag vidare. Det är klart att hästen vet att människan är rädd och orolig. Det är högst osannolikt att den förstår att det är för att människan tror att hästen ska äta deras kött. Hästen är ju gräsätare och biter aldrig  utan att först tydligt talat om att den känner sig hotad och gett tydliga signaler om ett bit eller en spark.

Så hästen tolkar varningssignalerna från människan, som människan kanske inte ens är medveten om. Finns det risk att hästen tror att det är bettet man ska akta sig för?

Om jag har rätt så är ju lösningen mer hästkunskap. Easy peasy.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vilken känsla söker du?

Jag tror att man måste börja i känslan. Att den mentala bilden kommer först.

Hur vill du känna? Vill du vara en människa som sitter på en häst, vill du vara en människa som baxar runt en häst eller vill du vara ett ekipage med hästen?

Ibland tror jag att alla vill som jag, men ibland tror jag inte det…..

För att vara samspelt med hästen så måste vi arbeta med vår balans och sits. Vi måste också träna upp vårt ”hästspråk” så att vi fångar upp hästen där den är och får den att vilja göra det vi vill att den ska göra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar