Tävlingstanke

Vad som döms på tävling är viktigt för det påverkar mångas ridning. Vi som instruerar dem som tävlar måste ju ta hänsyn till vad domarna vill se (och till vad som är bra för hästen såklart).

Jag gillar tanken med vår nya domarhandledning, att större fokus ligger på lösgjordhet och ridskicklighet.

http://sifweb.moln.net/Portals/0/T%C3%A4vling/pdf/Domarhandledning%202014%20(Svenska).pdf

Eftersom jag har det jobb jag har har jag fått, nja absolut inte gratis, mycket fortbildning i detta.

Ibland undrar jag ändå.

Då är det bra att det finns forum. Kanske mer för de som inte ”fått” fortbildning.

Vi måste ju förstå meningen, vad det är domarna vill se, för att domarhandledningen ska fylla sitt syfte.

Annars är det ju bortkastat jobb att ändra den.

(Undrar fortfarande varför kommentarerna ser precis likadana ut som med den gamla handledningen. För mig blir det förvirrande)

Publicerat i Hästar, tävling, Uncategorized | Lämna en kommentar

Är pass en ovanligt svår gångart?

Vad tycker du? Jag är tveksam, eller inte. Till exempel;

  • Det är svårt att rida bra tölt- därför tränar vi mycket på det. Jättemycket.
  • Det är svårt att rida bra trav, för att inte tala om att rida lätt rätt. Och trav med stadig kontakt som kräver en stilla hand ska vi inte tala om. Men det är ju skönare att rida tölt, med eller utan taktproblem, så därför tränar de flesta mer på tölt. Eller hur? Och så har vi ju våra hästar för att kunna tölta. Vi vårdar helt enkelt gudarnas gåva till oss ;-).
  • Det är svårt att rida en bra skritt som ger höga tävlingspoäng och eftersom vi ofta använder skritten för vila (för både häst och ryttare) tränar vi mer på att rida dålig skritt än att rida bra skritt. Eller har jag fel? Varför inte träna skritt och leda hästen när den behöver vila?
  • Det är svårt att rida en bra bärig galopp, en galopp där vi kan reglera tempo och form. Det är till och med svårt att rida en galopp där vi kan styra hästen. Dessutom använder vi ofta galoppen som en happening. En ”nu ska vi släppa kraven (i tölten) och busa iväg i en frisk galopp”-happening. Jag brukar sällan  ge andra hästrasägare mer cred än islandshästägare, jag gillar ju vår kultur, men jag inbillar mig att de som rider stor brun generellt är bättre på arbete i galopp än vad många av oss är.

Så frågan är om det är svårare att rida pass en en bra tölt? Är det i så fall för att vi har för dålig koll på galoppen innan passläggningen? Är det för att vi tränat passridning för lite? Är det för att vi är skickliga på att rida bort hästens naturliga framåtbjudning?

Jag vet inte, men jag funderar.

Fick mig en tankeställare när min isländska vän Freyr var här. Han red den ena hästen efter den andra, många av dem hans uppfödningar. När jag frågade om han visste att en av dem var femgångare så tittade han på mig som om jag var imbecill. Han hade ju ridit henne. För Freyr var det ingen grej att rida de gångarter som hästen bjuder på.

Jag började tänka att man kanske inte ska göra en så stor grej av grejer. Om man lyssnar till hästen och den säger vad den är redo för så kanske det bara är att köra?

Som följd har jag börjat tänka att vi borde rida mer galopp, och inte bara som en happening utan också som en gångart vi arbetar i.

Att skritten är en arbetsgångart har jag sedan länge upptäckt, och därför brukar mina hästar skritta bra.

Och faktiskt så är det så att bland mina stora ridmomentsupplevelser finns det ett travminne. När hästen går jäkligt bra i trav och är fullständigt ridbar är det inte en så pjåkig gångart. Det minnet har jag Birkir att tacka för. Kanske var det därför våra vägar korsades- för att jag skulle fatta att trav också kan vara helt okej 🙂

Det är kanske inte svårt att rida pass? Det kanske bara är svårt att rida bra?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Den lyckokänslan jag söker.

Många korta ridpass, mest i skritt, där jag försöker få till alla detaljer i ridbarheten har vi haft jag och Hrönn. Takten är aldrig ett problem på den här hästen så det har handlat om de andra delarna; lösgjordhet, kontakt, schvung, rakrikting, väldigt mycket har det handlat om rakriktning, och samling.

Så plötsligt händer det! Det kan ha varit den bästa tölt jag har ridit. Hrönn bär sig på bakbenen, är som smör i min hand, höjer ryggen och halsen växer och blir längre. Hon länger sig i nacken och hon höjer manken.

Det här är min belöning. Jag har inget personligt behov av att någon ska se. Förmodligen har jag ett yrkesmässigt behov av det. Det är som det är med det, idag ska jag bara njuta av minnet av känslan och sedan ska jag leta efter den igen.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rädsla

Tänker på det här med rädsla.

Ibland är folk väldigt öppna med sina rädslor. Getingfobi och ormfobi till exempel.

Men det är sällan så med häst.

Jag har stött på en hel del män som ”inte är rädda men har respekt”. Uppenbarligen är de rädda. Troligen skulle de sluta att vara det med mer kunskap. Lite småtröttsamt att höra sparkar bak och bits fram. Undrar just om någon som säger så ens har andrahandserfarenhet av hästar som beter sig så? Jag saknar i alla fall den personliga erfarenheten.

Så finns det den där rädslan för ridning, eller hantering också för den delen. Ibland är det ganska uppenbart för den utomstående att någon är rädd. Kan vara satt den rädda är så motiverad att vara med hästar att hen, ofta hon i det här fallet, inte erkänner för sig själv att hen är rädd. Kan vara stallkulturen som inte ”tillåter” att man erkänner sin rädsla. Ibland sitter inte rädslan ens i tanken, den sitter i kroppen. Jag vet. Jag tror att man måste se sin rädsla, och avgränsa den, för att kunna bearbeta den. Kanske är det en viss häst eller en viss situation som skrämmer? Ofta tror jag att det är så. Ofta handlar det om att vi tappar förtroendet för vår egna förmåga. Ofta förmågan att sitta kvar i sadeln när hästen springer fort.

Man kan behöva en plan och hjälp för att komma över sin rädsla. Ibland kan lösningen vara att byta häst, och då att ta med sig av sina erfarenheter så att man inte hamnar i samma rädsla med den nya hästen.

Nu var jag otydlig va? Ett exempel?

Människa med otydlig handmatningstajming får en fräck häst som går över människan och kanske till och med bits. Människan blir rädd. Då är det viktigt att människan inte alls handmatar sin nästa häst alternativt, och bättre tycker jag, tränar upp sin förmåga att ”läsa” hästar så att hen bara handmatar i rätt sekund.

Hästar är ju snälla i grunden. Hästar är underbara. Det är värt allt jobb att komma över sina rädslor.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sovande hästar

Mina hästar går på lösdrift. Så här sover de:

Den långa vilan har de ungefär så här dags, på förmiddagen. Efter 10 sisådär. Den vilan då de ligger ner. Den långa vilan är kanske en kvart? Tjugo minuter? Hästar behöver inte åtta timmars sömn (men det gör jag).

Eftersom flockarna är bra händer det att alla ligger ner samtidigt. Och eftersom de ser mig som en i flocken ligger de oftast kvar om jag kommer dit.

När det är hyfsat torrt i hagarna ligger de antingen mitt i hage med flyktmöjlighet åt alla håll eller på den staketsida som gränsar mot en annan flock.

I vindskydden ligger de bara när det är blött överallt annars. De använder vindskydden, det är ju halm där som de äter. De kan också använda dem som insektsskydd.

Hästarna tycker inte att snö är blött, de ligger i snö också.

När vårsolen kommer ligger de platta som pannkakor, ja inte riktigt för magarna ser ju gigantiska ut när de ligger ner, de ligger på sidan. Jag tror att det är för att få så mycket sol som möjligt på kroppen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Svettiga hästar

Det är slutet av mars och jag läser om människor som rakar sina hästar. Nu. För att de svettas.

Flera saker studsar omkring i min skalle.

  • Jag har lärt mig att man inte ska raka senare än oktober för att det stör hästens normala cykel.
  • Varför är man så rädd för svett? (Personligen hatar jag att svettas så jag kanske inte ska fråga men jag undrar om det är skadligt?)
  • Är hästen för dåligt tränad, för dåligt förberedd för det arbete man ber om, ifall den svettas för mycket?
  • Klaus Ferdinand Hempfling har sagt att om hästen svettas mer än bakom öronen så har man krävt mer av den än den är tränad för. Jag vet inte om det stämmer. Däremot ser jag att det långsiktiga arbetet, det som tar många år, för att bygga upp en häst till den nivå man vill ha den inte alltid uppskattas och att genvägar efterfrågas.
  • Orkar man inte skritta av den tillräckligt länge för att svetten ska lämna huden och lägga sig ute i pälsen? I så fall kan man ju undra hur hållbar träning man pysslar med.
  • Det är fult när hästarna är rakade tycker jag. Ju mer rakat ju fulare. I ansiktet är extremt skitfult! Islandshästar ska ha lång päls på vintern och en slät och blank på sommaren. Det är ju en del av deras särart.
  • Pälsen transporterar bort svetten från kroppen, vad transporterar bort den när hästen är rakad?
  • Mina hästar leker sig ibland svettiga i hagen, de fryser inte för det eftersom svetten hamnar längst ut i den långa pälsen så snart de slutar leka.
  • En del verkar lägga mer energi på allt annat runt hästen än att träna.

Men nu gör ju var och en som hen vill så länge det inte skadar hästen. Jag har personligen rakat en del i mina dar, mindre och mindre för varje år som går och på senare år inte alls. jag gör ju som jag vill 😉

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Om islandshästar och inridning, stora personligheter, om historiskt arv, om hantering och om vårt mål

Många trådar handlar om inridning och träning av islandshäst.

Det är ju bra att man kan fråga när man kör fast. Eller ännu hellre- innan man kört fast 🙂

Ibland blir diskussionerna lite infekterade. Ibland för att någon frågar som inte vill ha annat än medhåll. Nu är ju livet på sociala medier sådant att man sällan bara får medhåll och då barkar det iväg. Då kan en ju undra varför det överhuvud taget frågas….

Ibland krånglas det till för mycket, tycker jag. Keep it simple är ett bra måtto i min bok.

Ibland glöms den viktiga grundridningen bort, tycker jag, och det faktum att ting tar tid. Genvägar är oftast senvägar. Dåligt ledarskap och dålig ridning kan inte lösas med bra utrustning.

Ibland glöms det bort vad en islandshäst är,tycker jag. För våra hästar bär på ett historiskt arv, en kultur och en särart. Det är deras charm.

Roade mig med att jämför avelsmålet för ”stor brun” och islandshäst.

Avelsmålen:

Avelsmålet för islandshästrasen är en modig, stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig, är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller femgångare (+ flygande pass), med taktrena, spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp, som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning. Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen måste alltid bevaras.

Det övergripande avelsmålet för Svenskt varmblod är: ”En ädel, korrekt och hållbar varmblodshäst som genom sitt prestationsinriktade temperament, sin ridbarhet, goda rörelser och/eller hoppförmåga är internationellt konkurrenskraftig.”

Jag tycker att vissa saker är lite oklara; vad är en ändamålsenlig exteriör, vad är korrekt, vad är ett prestationsinriktat temperament? Men oavsett detta skiljer sig ju målen lite. Man brukar säga att man kan ta olika vägar till samma mål, men kan man verkligen ta samma väg till olika mål?

Vad är då en islandshäst? ”The mans best servant.” Islandshästen har till för inte särskilt länge sedan, inte ens 100 år, varit en livlina för det isländska folket. Island är ett fantastiskt, vackert och unikt land men man förstår lätt att det inte varit en plats för mesar, varken djur eller människor. Naturen är så påtaglig. Naturen är ofta kärv.

Därför är mod ett avelsmål för våra hästar. De skulle kunna ta sig fram överallt, till och med genom strömmande vatten- och med ryttare och packning på ryggen. Ibland får hästarna fortfarande göra det men det är inte längre enda sättet att ta sig dit man vill (som tur är).

Våra hästar är överlevare. De är ofta modiga och de är ofta intelligenta. En av de mest kända avelslinjerna ”avlade inte på korkade hästar”. Intelligenta hästar är inte alltid de enklaste. Jag upplever till exempel att de inte alltid är så bra ridskolehästar. Men de är roliga. Och om man ska ta sig genom en fors är det lätt att förstå att hästen måste kunna klura ut var det är enklast att ta sig över.

Min erfarenhet av andra hästraser är begränsad men jag känner många islandshästar. De har starka personligheter. Att man tog hänsyn till hästens personlighet var det som fick mig att handlöst falla ner i islandshästvärlden. Jag vet inte om islandshästar har starkare personlighet eller om det är kulturen som tagit hänsyn till dem. Ju mer jag är med hästar ju bättre blir jag på att förstå deras personlighet och hur jag ska förhålla mig till dem. De skickligaste och mest erfarna hästmänniskorna jag träffar är snabba på att se hästens personlighet.

Jag tycker och tror att vi måste ta hänsyn till våra hästars ursprung. Vi behöver ge dem stora marker att växa upp på. Vi behöver ge den en flock. Vi måste ge dem tid att mogna.

Nu har jag avlat dryga tiotalet hästar och ridit in en handfull till. Det är inte mycket men det är fler än en :-).

Min erfarenhet:

  • Den nödvändiga hanteringen räcker för att tämja hästen. Eller för att få ett samspel.
  • Det är jag som behöver lära mig kommunikation och att snabbt läsa av hästen så att jag kan använda mitt kroppsspråk för att få ett bra samspel med hästen.
  • Skygga föl närmar sig av sig själv när de avvants och får gå med äldre hästar som fungerar som förebilder.
  • Vid fyra ungefär, eller tidigast, tror jag att de säger att det är dags att hitta på något. Plötsligt känns de bara inridningsklara.
  • Jag har aldrig haft en svårtränsad unghäst, oftast stoppar de allt i munnen frivilligt.
  • Om jag har gott om tid går det fort att vänja hästen vid sadel. Nu pratar jag inte om veckor. Kanske ett arbetspass eller ett par.

Jag förstår inte varför man ska ha så bråttom och göra saker så tidigt. Ska inte hästen leva länge? Ska den inte hålla länge som ridhäst? Varför köper man inte en färdig häst om man måste arbeta den?

Var och en gör som hen vill. Jag vet.

Men olika hästar är avlade för olika ändamål. Precis som olika bilar är bra för olika ändamål. Jättebilar är inte så lämpliga som citybilar, pyttebilar är inte så bra som dragbilar. En häst är en häst och grundridning är grundridning men utöver detta kommer specialiseringen och det är bra om hästen har en exteriör och ett temperament som är lämpligt till det område den skalla användas. Och utöver detta fått en uppväxt som gynnar den. Det är att vara djurvän att inte kräva saker av hästarna som de inte är lämpliga för. Eller redo för för den delen….

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar