Fångest och annan oro

Jag funderar på all den här oron som många hästägare har, där en av dem, fångest, till och med har ett eget namn.

Har det alltid varit så här?

Har vi börjat oroa oss mer än vi roar oss med våra hästar?

Har det blivit en obalans?

Vi rider ju för att det är roligt. Eller hur? Ändå kan jag ibland få för mig att vi letar fel mer än vi glädjer oss.

Skadar sadeln hästen? Tycker hästen verkligen om sitt bett? (Vilken löjlig fråga? Det är ju som att tycka om sin bh- man accepterar den. Det är väl ingen som tänker ”Jippi” nu får jag ÄNTLIGEN sätta på mig en bh och slippa bröst i frihet” eller gör det det?) Nu regnar det  får min häst  fång?  Eller blir kall?  Nu svettas hästen, lider den då? Tycker hästen verkligen om sitt foder? Köper jag verkligen det dyraste och bästa fodret? Ser hästens mat verkligen god ut eller ska jag köpa något som ser ut som Kellogs? Kan hästen gå i flock eller skadas den då? Tänk om hästen har stela muskler- ska jag ta ut en som kan känna igenom den? Blir hästen fet av att äta gräs?

Jo, man ska ta väl hand om sina djur. Men har det alltid varit så här mycket oro?

När hästen var en del av förutsättningen för att vi skulle kunna äta oss mätta- var människor verkligen lika nojiga som vi som bara har hästen som hobby eller träningspartner?

Eller var problemen färre när hästen arbetade mer? Blev den inte lika sjuk? Höll den sig acceptabel i hull trots gräs? Skulle hästen vara friskare om den fick röra på sig mer?

Eller hade människor viktigare och mer akuta saker att oroa sig för?

Eller hade människor mer erfarenhet, kunskap och hästöga så att de verkligen såg problem på tidiga stadium och kunde ta hand om dem innan de blev stora problem?

Eller har miljöproblemen lett till hästproblem?

Mår hästen bra eller dåligt av att vi oroar oss? Jag tror att de mår dåligt. Vad jag vet är att jag mår dåligt när jag oroar mig.

Men oroar mig gör jag ju, just nu för att det växer dåligt på vallarna.

Den oron kan jag nära eller så kan jag agera. Inventera förråden. Räkna balar, analysera hösilaget, beräkna foderstater och göra en budget inför vintern. Gissa vad jag väljer att göra?

Om man oroar sig för hästfetma och fång- varför rider man inte mer då? Varför ta bort den naturliga rörelsen i stället för att lägga till mer rörelse? Det kan också handla om hur man bygger hagarna, gör dem gärna långa och ha vatten, vindskydd, salt och andra mineraler långt ifrån varandra. Varför inte agera? Väljer vi att oroa oss i stället för at ta i? Är vi lata? Vi mår ju också bra av rörelse.

Det ska vara roligt att ha djur, vi ska njuta av att få ta hand om dem och vi är skyldiga dem att ta väl hand om dem. När de mår bra mår vi bra och när vi mår bra mår de bra. Tror jag.

 

 

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hästen ska också få samtycka

Hästar är, precis som vi, olika. Till exempel tycker de olika mycket om beröring. Precis som oss. En del har större gosbehov, en del mindre. Och gosbehoven kan vara olika.

Jag har till exempel ett sto som är väldigt gullig och hon vill gärna att jag kliar henne under pannluggen i timmar. Men hon tycker inte om att bli borstad. Henne borstar jag supersnabbt. Och kliar länge i pannan.

En del hästar får myrsloksmule av välbehag av att bli borstade, andra blir otåliga och rynkar sina näsborrar. Det gäller som människa att se de här signalerna, som faktiskt är tydliga.

Jag tycker att vi som valt att  vara med hästar och rida på dem ska respektera de här olikheterna. Det  minsta vi kan göra som tack för lyxen att få vara med dem är att respektera deras olikheter och deras natur. Ömsesidig respekt you know!

Men för att veta vad hästen tycker måste vi lära oss att se de signaler de ger oss. Kan vi inte se dem måste vi ta hjälp av någon som kan lära oss.

Och på samma tema-finns det någon häst som tycker om att hållas fast?

Vignir Jonason sa en gång att det är inte utrustningen som håller fast hästen, det är ledarskapet. Jag har fortfarande inte träffat den häst som är svagare än mig- så självklart har han rätt. Varför skulle jag då försöka hålla min häst med min muskel(o)styrka?

Jag må vara petig men jag vill inte dra omkring på 400 kg häst, jag vill att den följer mig, lugn och harmonisk, koncentrerad och med sänkt huvud.

Om den inte gör det tror jag inte att den kommer att vara följsam och trygg i ridningen heller. Om den inte är trygg när jag leder, varför skulle den vara det med mig på ryggen?

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rädda ryttare

Den här veckan har jag funderat lite mer på det här med rädda ryttare. Jag har hört ridlärare som är irriterade på dem som ska rida fast de är rädda. Det är ju tur att de vill rida ändå tycker jag, för de är ju ganska många. Och det är HÄFTIGT med en sport som vissa utövar FAST de är rädda och FAST den inte är billig.

Men liksom- är det någon bollrädd som envisas med att spela fotboll?

Alltså ÄR det något alldeles unikt och speciellt med hästar. Mitt pedagogiska ansvar är att ta emot rädslan och ge verktyg för att överbygga den.

De flesta som är rädda är rädda för att ramla av och sorry det finns inga garantier. Rider man så faller man av ibland. Det är den bistra verkligheten.

Jag som ridlärare är rädd för att mina elever ska ramla av. Jag jobbar med att inse att det kommer de att göra.

Men man kan minska sannolikheten att ramla av om man tränar och tränar rätt:

  • träna din balans
  • träna din bålstabilitet, balansen blir bättre ju mer bålstabil man är
  • träna att sitta rätt
  • träna din kondition så att du orkar sitta kvar när hästen konstrar
  • träna din reaktion (fast hästen kommer nog alltid att reagera snabbare eftersom de är flyktdjur)
  • träna din följsamhet så att hästarna vill vara ett team med dig
  • lita på gravitationen, så länge man är mitt över hästen faller man inte av
  • träna din hästkunskap, om du förstår vad hästen ”säger” kan du med rätt kunskap undvika farliga situationer
  • träna på din självtillit- om du tror att du kan eller inte kan så har du troligen rätt
  • glöm inte bort att allt du gör är en del av ridpasset- hur du leder, borstar och lyfter hovar också.

Först och främst, hästen lever, tänker och reagerar- du kan inte ha full kontroll på allt den gör. Du SKA inte ha kontroll på allt. Ni ska samspela. Ni ska dansa men det är du som ska föra i dansen. Om hästen ska dansa vackert måste den vilja dansa med dig. För att den ska vilja måste du vara tydlig, rättvis och ansvarsfull.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gränsen mellan gullig och oförskämd är ungefär en armslängd.

Vet inte ens om jag tänker utveckla detta.

 

Okej, hästar är stora, snabba, reaktionssnabba och blir rädda för helt andra saker än vi. Dessutom har de en kommunikation sinsemellan som vi tröga människor ofta missar.

Därför tycker jag inte att det är gulligt när en flock hästar går fram hela vägen till mig utan att jag bjudit in dem, eller när de har ett spel sinsemellan.

Det händer olyckor.

Hästar är stora och snabba och kan göra oss ordentligt illa utan att ha någon tanke på att skada oss.

Dessutom så respekterar de varandras komfortzoner, varför skulle de inte visa oss samma respekt?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det där med den eländiga lägstanivån.

Jag har nog alltid haft problem med det- att min lägstanivå och min högstanivå är så långt ifrån varandra. Nu ska jag verkligen ta tag i det och höja min lägstanivå så att den kommer närmare min högstanivå. Då kommer det faktiskt bli ganska bra tror jag.

Tänker mycket på det här. Särskilt i förhållande till domarhandledningen. Har ni koll på hur den ser ut och fungerar? Vill först säga att jag är ett fan av domarhandledningen.

Vi kan ta T8 som exempel.

TÖLT –långsamt till medel eller valfritt tempo
Allmän beskrivning:

Hästen ska röra sig i en jämn fyrtaktig rytm, som mjukt och böljande går
genom hela hästen. I långsam tölt ska nacken vara välvd och ryggen aktiv och rundad. Hela överlinjen ska vara utan spänningar. Bakbenen ska vara aktiva och frambensrörelserna lätta och fria. I ökad tölt ska hästen länga steget. Huvud och nacke kan vara något mer utsträckt än i långsam tölt. Dock ska hela överlinjen fortfarande vara stark och utan spänningar. Hästen ska röra sig i balans, med stark och aktiv rygg, aktiva bakbensrörelser, med lösgjordhet och smidiga rörelser.
Och här hade jag tänkt klistra in bedömningsprotokollet för tölt valfritt tempo men lyckas inte. Så det får bli en länk. Den finns på sidan 6.
http://www.icelandichorse.se/globalassets/svenska-islandshastforbundet/for-domare/domarhandledning-2014-svenska.pdf

De lodräta strecken kallas brandväggar. Som ekipage slår man i en brandvägg och det är den som avgör maxpoängen, var inom området man hamnar tror jag avgörs av hur stora bristerna är (eller så är det i förhållande till de övriga bedömningspunkterna, fast det tror jag inte).  Vad jag är säker på är att man aldrig kan ha överseende med en brandvägg bara för att det finns andra bedömningspunkter som är mycket bättre. Alltså lägsta brandväggspoäng ger totalpoängen. Lite som att gå på gymnasiet har jag förstått.

Låt oss säga att vi har en häst med flacka rörelser, alltså en som inte lyfter så högt på framhovarna, som rids trevligt, är något styv och därför har vissa taktproblem. Ett ekipage som får poäng någonstans mellan 4 och 5.

De går hem och tränar. Gör framsteg. Kommer tillbaka och styvheten är borta och takten är klockren- men hästen har fortfarande flacka rörelser, lyfter under medel och därför landar poängen på- ta da!-någonstans mellan 4 och 5. Risken finns att någon blir besviken och ledsen. Jag tycker inte om när någon blir ledsen.

Förstår ni vartåt jag far? Man måste förstå var man slår i en brandvägg för att veta var den lägsta nivån är. Frågan är om bedömningarna vi får i handen är tillräckligt tydliga? Det är inte min upplevelse. Takt, form och tempo… varför heter det inte Kontakt, Takt, Lösgjordhet, Form och Utförande? Varför är det svårt att veta vilken brandvägg man slår i?

Jag gillar domarhandledningen för jag tycker att jag ser mer bra ridning nu och fler lösgjorda hästar. Jag hade hoppats att det hade kunnat gå att få högre poäng med en mindre spektakulär häst med den nya handledningen, men så är det ju inte. Den blir kvar på ungefär samma nivå som tidigare och rent poängmässigt lönar det sig inte nu heller att den är mellan hjälperna och lösgjord. En häst med små rörelser kommer inte över 5,0.

(Nu kommer en del säga att 5 är en bra poäng, och det är det beroende på en hel bunt faktorer, för vissa kommer det inte att vara tillräckligt för andra helt fantastiskt)

Och var går gränsen för medelrörelser? Beror det på vika hästar domaren är van att titta på? Eller är det ett snitt i populationen? För visst är medel på SM högre än medel i lokalklubbstävling? Eller- hur ofta revideras medelrörelser? När jag började rida islandshäst drömde man om vinkellyft, men kanske var det onaturligt att lyfta så mycket som Tyr från Rappenhof? (Bild p Tyr finns här https://www.lillegrummesgaard.com/om-de-gamle-i-kolkus-slgten?lightbox=i121no9) Nu är ju mina ridskolehästar nästan lika flotta. Nästan…och går i bättre form…och ryttarna har hjälm 😉

Jag har under många år, i mitt förra yrkesliv, formulerat betygskriterier och är bra på det så jag är väl lite petig kan jag tänka. Det är viktigt att det går att förstå kriterierna tycker jag och att de är mätbara! Det är också viktigt att de som bedöms vet om vilka kriterier de bedöms efter. Jag märker att det ofta inte är så. Kan vara att det är individens ansvar. Kan vara att det är ett informationsbristproblem. Kan vara för att kommentarerna inte ändrades när domarhandledningen byttes ut? Det finns ju en anledning i att skolbetygen skiftat från små och stora bokstäver, till siffror, till olika nivåer av G och till bara stora bokstäver. Det hänger ihop med att bedömningen ändras.

Nu har jag svävat iväg lite som vanligt. Min intention med det här inlägget var att om du som tävlingsryttare vill höja din poäng måste du ta reda på var du slår i den lägsta brandväggen. As simple as that! Do you know?

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Är det bra att rida på en volt?

Ja det tror jag absolut att det är om man gör det rätt. Så vad tycker jag då är rätt?

  • Volten ska vara centrerad, det betyder att den ska vara lika långt från den tänkta mittpunkten, eller konen eller vad det nu är man rider runt, åt alla håll. På matematikspråket skulle man säga att radien ska var lika lång i alla riktningar. Det är inte så enkelt som det låter.
  • Hästen ska ridas från inner skänkel till ytter tygel. Det här behöver man träna på för många ryttare vill gärna styra in hästen på volten med inner tygel. Gör man så trillar hästen ner på inner bog och tappar sin bärighet. Man kan testa om man har hästen framför skänkeln och mellan hjälperna genom att göra en överstrykning, det vill säga en ordentlig eftergift i båda tyglarna.
  • Hästen ska vara ställd inåt, jag tycker att det räcker med att sitta på inner sittben för att ställa hästen rätt.
  • Hästen ska vara lika mycket böjd i kroppen som det tänkta voltspåret. Det här betyder att man inte kan rida på supersmå volter för hästen är klart begränsad i hur mycket den kan böja sig i bålen.
  • Man ska variera sig och inte nöta runt runt utan ofta byta varv och ibland rida hästen rakt fram.
  • Hästen ska lyssna på ytter skänkel också, det är den som ser till att hästen inte flyr bort från volten.

Gör man så här hjälper man hästen att bli mer balanserad och mer rakriktad eftersom vi tränar upp hästen i båda sidorna när vi rider i båda varven. Den lär sg också att inte använda våra händer som ett stödhjul. Jag tycker att det är rätt trist att bära omkring på en stor och tung häst, jag föredrar att den bär mig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Finns det två olika lång?”

Tänk vilka underbart bra frågor jag får av mina elever. Skitbra fråga när jag bara tjatar om att länga överlinjen och domarkommentarerna lyder lång form 4,5. För det finns ju två lång, en i bärighet och en utan, en med aktiv rygg och en utan, en som gynnar bra takt och en som gynnar passtakt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar