Kort utrustningshistoria

Bett 4000 f Kr

Sadel 1000 f Kr

Stigbygeln ca 500 f Kr i Asien, 700 e Kr i Europa.

Bomsadeln ca 500 f Kr

Hästskor 400 f Kr i Asien, 500 e Kr i Europa och vanligt förekommande 1000 e Kr i Europa.

Vad tänker du? Jag tänker att det är tämligen beprövat. Och att människan har ridit väldigt länge.

Vi vet att de flesta av dessa uppfinningar kom till för att man skulle vinna krig. Hästen har på så många sätt varit viktig för oss människor.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kloka ord 4: Rid med känsla men inte med för mycket känslor.

Det här är ett av de Kyra Kyrklundcitat jag ofta tänker på. Det är också det som stått längst på min white board i stallet. Kanske i 15 år.

Jag tänker att man kan utveckla båda sakerna.

Att rida med känsla utvecklar man genom att rida, mängden spelar faktiskt roll, genom att lära sig mer om häst och genom att våga lyssna till vad hästen förmedlar utan att vara rädd för att tolka fel. Hästar är ju här och nu, råkar du göra en halvhalt för mycket so what? De flesta av oss gör ju ändå för få halvhalter. Råkar du belöna fel en gång so what? De flesta belönar ändå för sällan.

När vi blir bättre på att lyssna blir vi snabbare på att korrigera, eller för alla som är rädda för ordet ledare kan vi säga tala om vad det är vi önskar att hästen ska göra. Snabba korrigeringar tenderar att bli mjukare och det är ett väldigt bra sätt att inte hamna i konfliktläge.

Jag tror också på att det här med kommunikation är ett mynt med två sidor. När människan är dålig på att lyssna till hästen stänger hästen ner och då blir den i sin tur dålig på att lyssna till människan. De är egentligen väldigt duktiga på att lyssna till oss instinktivt. De har bättre koll på vad våra kroppar förmedlar än vi ibland själva har.

Kunskapen hjälper oss att till exempel inte förmänskliga hästen. Hästen är och förblir ett flockdjur, ett bytesdjur med nära till flykt och stort behov av att spara på sina resurser till när de behövs, en gräsätare, en vandrare, ett djur som ser på ett helt annat sätt än vi, ett djur med väldigt bra hörsel, ett känsligt djur som ändå är rätt tålig. Ett djur som,jag säger det igen, lever i nuet. Det blir ju så tokigt när vi får för oss att hästen har planerat hur den ska göra, när den egentligen bara svarar på vad vi gör eller inte gör.

Just den där flyktdjursgrejen gör att våra känslor kan vara svåra för hästen. Till och med när vi är euforiskt glada. För mycket sprallighet och högljutt skratt gör dem faktiskt ofta osäkra.

När vi är arga…ja titta på hur hästarna ser ut. Inte ser de glada ut i alla fall. De har ingen förmåga att tänka att det där barnet på min rygg är arg på sin mamma. De tar åt sig. Jag har i många år låtit bli att rida när jag är arg. Kanske har det gjort mig bättre att inte odla min negativa ilska? Säkert är i alla fall att det gör mina hästar gladare.

Den svåra känslan är rädsla. Den är inte så lätt att resonera bort. Jag tror att man måste rida bort den. 20 000 repetitioner för att kroppen ska fatta att den inte ska vara rädd. Jag vet en del om det här. Tyvärr. Övning och kunskap. En verktygslåda som man fyller på, en säck med erfarenheter av goda ridturer. Och en insikt om att vi är två i ett ekipage, och ibland fallerar kontrollen, oftare om vi är dåliga på kommunikationen med hästen. Vi kan inte alltid ha full kontroll, men rider vi i balans blir det sällan farligt. Vi kommer ändå med största sannolikhet trilla av någon gång men oftast går det bra.

Viktigast av allt: ingen häst har valt att vara ett riddjur. Vi har valt det åt den och därför har vi skyldighet att anstränga oss för att ge dem en bra tillvaro. (Om vi inte hade valt att rida skulle det inte finnas hästar, i alla fall inte många och en värld utan hästar vore en mycket sämre värld.) Så vi måste träna oss,på att rida med känsla men inte med för mycket känslor.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Microplaner

Det är mycket snack om att sätta mål. Ofta är målen stora, typ tävla SM, men jag tycker att de små målen är viktigare för utan dem kommer man nog inte så långt alls.

Och jag tror att man ofta glömmer bort dessa mål. På lektion kan det vara så att man lägger allt ansvar på ridlärare men man måste ändå göra sina små mål. Och utan granskande ögon är det lätt att man slarvar. Eller har jag fel? Det vore ju bra om jag har det.

Ofta ser jag att det blir problem från första steget. (Och ofta tidigare men det blir nästa inlägg). Ofta ser jag att ryttaren inte ens har en plan för hur man ska ta sig från medellinjen till fyrkantsspåret. Det kan låta trivialt men missar man att svara på hästens frågor de metrarna, varför ska hästen lyssna till dig när du checkar in och vill bestämma vart och hur? 

Planen ska handla om rakriktning, känslan i handen, alltså att hästen arbetar med energi från första steget, och tempo. Tycker jag. Blir det fel gör halt och börja om. Tycker jag. Och för guds skull låt hästen gå i balans. Den militära traditionen att gå rakt ut på spåret tjänar det syftet. Det är ett missförstånd att det är bra att börja med att svänga hästen för att få kontroll. Det blir bara obalans och obalans är motsatsen till kontroll. Tänk vad jag blivit militärisk på gamla dar? 

Man hinner på sträckan medellinjen-fyrkantsspåret känna att hästen spårar i skritten, var eventuella skevheten och spänningar sitter och hur mycket energi hästen har. Det är utgångspunkten för resten av ridpasset. 

Så dagens råd är alltså gör microplaner.

Dessutom är det troligare att du snabbare lyckas med din microplan än de kvalar till SM. Och man blir ju nöjd när man når sina mål. Och nöjd är bra! 

Andra microplaner:

var på vägen du ska rida, höger, vänster eller mitten

Var du ska sakta ner från galoppen och hur hästen ska gå efter

Hur stort voltspåret ska vara

Hur hästen ska stå i halten

Det finns en triljon möjligheter till microplaner under ett ridpass.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kloka ord 3: Bra betyder inte perfekt.

Det här sa Kyra Kyrklund på någon clinic.

Det är så rätt.

Vi kan absolut sträva efter perfekt, men vi måste nöja oss med bra. Annars blir vi aldrig nöjda. Och vi SKA sträva efter att bli nöjda. Nöjd är bra 😊.

Om vi inte nöjer oss med bra är risken stor att vi blir orättvisa mot våra hästar. Och mot oss själva.

Vad som är bra är dessutom individuellt. För en nybörjare kan det till exempel vara bra att bara lyckas ta sig upp på en häst, för en som ridit några gånger är det inte nog, då ska hen sträva efter att sitta upp utan att störa hästens balans för mycket.

Ju mer vi rider ju högre nivå har vi på vad som är bra. Alltså är det som är väldigt bra för en tolvåring, eller för den som rider 35 gånger per år, inte alls samma sak som för den som är 50 och ridit mer än 35 gånger i veckan de senaste 35 åren. Det vore ju orimligt. Man blir ju bra på det man tränar på. Har man inte hunnit träna mycket måste man ha lagoma förväntningar.

Eller som Vignir sa ”Hur mycket måste man träna för att vara en elitidrottare?” (Ändå finns det just inom islandshästvärlden en tendens till att alla ska kunna tävla på elitnivå. Finns det andra sporter som är så? Är det bra? Är det ens rimligt?)

Man kan alltid bli bättre inom ridsporten. När vi slutar att utvecklas slutar vi att vara bra, tycker jag. För mig är bra ett mått på utveckling och inte ett mått i relation till alla andra. Att vara bäst är en helt annan sak, det är då vi rangordnar oss, på tävling till exempel. Men den som är bäst på tävling är sällan perfekt.

Så nöj dig med bra, sträva efter perfektion och vill du bli bäst måste du svettas 😉, det kräver mycket arbete.

Kyra är en genomklok kvinna. Kan du lyssna till henne live, gör det!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kloka ord del 2: Varför får hästen göra så?

Det här citatet är från Erlingur Erlingson som jag bara ridit för några gånger men han tog snabbt plats på min ena axel. På min högra har jag Ia som jag ridit för i snart 200 år (Jag vet att hon ser förvånansvärt ung och snygg ut och inte bara för sin ålder). Där sitter hon och hjälper mig i min ridning, och när jag undervisar, även om hon befinner sig geografiskt långt bort. På min vänstra Axel sitter sedan ett par år Elli och tjatar på mig om att vara stark och att inte låta hästen göra si eller så.

Jag berättade om min nervigt häst som omväxlande flyr från fara och omväxlande fryser fast. Det var då han så de drabbande ”Varför låter du henne göra så?”

Jag vet att ansvaret är på mig, det är jag som ska vara en så trygg ledare och hästen ska vara både trygg med mig och fokuserad på mig att den inte behöver vara ängslig. Jag vet. Jag tycker att Elli är klok. Jag vet att han har rätt, men det är svårt när vi blir rädda jag och min pålla. Jag jobbar på det och en dag är jag kanske där även om jag uppenbarligen inte var det på min instruktörsutbildning. Jag trodde det när vi åkte dit men men….

Annars tror jag att jag har blivit bra på att ta ansvar och att vara konsekvent och hålla på mina principer, det gör mig till en pålitlig ledare. Och mina hästar ÄR ju faktiskt harmoniska. Till och med Píla som numera bara är nervig när det blir för stora förändringar.

Hur som haver, det är ofta bra att inte bara fråga sig varför en häst gör si eller så utan också ha en plan, nu är jag där igen, för hur den ska göra det vi vill att vi ska göra. Och hur den ska göra det med förtroende och positiv attityd.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kloka ord del 1. En gång är en gång

Jag har några klokheter som jag fått till mig när jag ridit lektion som jag tänker på särskilt ofta. Och som jag ofta citerar när jag undervisar. Nu fick jag feeling att skriva ner dem.

Jag börjar med Ia Lindholm: ”Man säger att en gång är ingen gång men det stämmer inte, en gång är en gång”. Grejen är att för en häst är en gång dessutom ofta en vana. Exempel:

Hästen byter själv gångart och får jogga vidare i den självvalda gångarter.

Hästen stannar vid grinden.

Hästen springer mot grinden.

Hästen är trög på bortavägen och ligger på på hemvägen.

Hästen knuffas.

Hästen står inte still vid uppsittning.

Ja ni förstår, listan kan göras oändligt lång.

Har hästen hittat en smart lösning som gör att den kan spara på krafterna eller ta sig ur en otrygg situation är sannolikheten stor att den gör om det, och vips och bara efter en gång har man en ny vana.

Man skulle faktiskt kunna säga att för hästen är en gång en vana.

Här gäller det att vi som människor väljer att använda vår hjärna. Om vi VET, som vi ofta gör, att vi kommer få problem vid ett visst moment eller på en viss plats gäller det att tänka efter före och ha en plan.

Planen är sällan avancerad, oftast räcker det med att ändra tempo, samling, ställning, övning, att lägga emot ena skänken lite tydligare eller att bara göra en halvhalt. Saker som vi faktiskt kan utan att gå en hel kurs.

Men vi måste inse att en gång är en vana och ansvaret för att bryta eller befästa den vanan ligger hos oss.

Nytt år nya goda vanor. 😁

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Häst som är hård i munnen

Det här är mina erfarenheter än så länge vad gäller häst som är hård i munnen/ mot hand/ stark eller vad vi nu väljer att kalla det.

Samma problem kan ha olika orsaker:

Ryttaren är hård i handen (och tyvärr kan den hårdheten sitta på alla delar i ryttarkroppen för att alla sitsproblem mannifisterar sig i handen, det hjälper inte att rida med öppna händer- tvärt om).

Ryttaren rider för mycket med handen och för lite med övriga hjälper.

Hästen är lat.

Hästen har dålig utbildning och vet inget annat sätt att arbeta på.

Hästen arbetar för lite med bakbenen.

Hästen är styv.

Hästen är inte lösgjord.

Hästen har ont i munnen.

Hästen har ont i ben eller rygg.

Det här är vad jag på rak arm kommer på. Jag har säkert glömt något och jag har kanske inte ens lärt mig allt än.

Vad får det här för konsekvenser?

Jo om ett problem kan ha många olika orsaker behöver man leka detektiv. Har man erfarenhet och kunskap kan man leka själv, saknar man erfarenhet och kunskap behöver man en lekkamrat. Förstahandsvalet tycker jag är en ridlärare eftersom det oftast handlar om ridningen, och en bra instruktör kan säkert känna och se om hästen har ont. Om allt är perfekt i ridningen och hästens utbildning (händer det någonsin?) är det dags för veterinär. Japp veterinär! Inte en människa som klämmer på hästen. Det krävs en munhåleundersökning och hältutredning. Det här kan ske parallellt med ridlektioner så klart. Kom ihåg att problem i munnen kan ha sin orsak i benen och problem i benen kan ha sin orsak i munnen. Jag har bara använt osteopat och kiropraktor vid ett fåtal tillfällen, efter veterinär undersökning. Det har inte lett till några stora nya fynd, för tjock till exempel kan jag ju se själv. Men jag säger för den sakens skull inte att man inte kan ta sån hjälp. Men veterinär först om man tror att det är fel på hästen. Det finns det till och med lag på.

Nu ska jag skriva något obekvämt och modigt, och kanske helt dumdristigt för att det ger utrymme för näthat. Men nu gör jag det ändå och ber er som blir arga att tänka på om det är en känsla ni vill ha, om ni behöver ta åt er och om ni måste ta åt er är då hat den rätta reaktionen? Hästhälsa och hästvård i alla lägen, det får vi inte glömma, men ibland upplever jag att vissa människor ägnar mer energi åt att leta fel och behandla än att lära sig att rida bättre. Till syvende och sist påverkar vår ridning hästens välmående och ska hästen hålla längre behöver vi bli bättre på att rida. Jag tror att klok ridning gör hästen stark och smidig, dålig ridning har motsatt verkan.

Tillbaka till den hårda munnen. Jag rider alltid med bett. Jag tror att jag har ganska följsamma och mjuka händer. Gudarna vet att jag tränat mycket på att få dem, och fortfarande tränar på det dagligen. Genom bettet känner jag vad hästen tänker göra med sina bakben och kan då rätta till snabbt, till exempel om hästen tar i ojämnt. Det är en cool känsla.

Jag har haft mer än min beskärda del av hårda munnar, jag har öva mycket och testat mycket. Nu har jag ett okej erfarenhetsförråd och en plan för hur jag sak rida de här hästarna för att slippa rida med konsekvensen att hästen och jag får ont av ridningen. Men oj vad mycket ont jag fått i mina dar.

Vad jag kommit fram till är att det inte går att betsla bort, eller att bettlöst inte löser problemet. Min erfarenhet.

Vad gäller bett så är min upplevelse att oroliga munnar trivs med tjocka tunga bett och stumma munnar av bett med fler rörliga delar, jag har…ni vet med ådern…samlat på mig ett gäng som jag provar mig fram med. en del kan behöva lite tungfrihet, en del några delar att pilla runt med.

Ingen häst här rids på stång innan de är ridbara! Stångbett är ett bra bett på vissa välutbildade hästar som har ryttare som är tillräckligt följsamma och balanserade. De får aldrig vara sista hoppet för att få stopp på hästen. Träna i stället på att stanna med minimal tygelkontakt. Om det nu är stång som menas när man talar om skarpa bett. Så länge ryttaren inte tar i bettet är ett fåtal, förbjudna, bett skarpa. All annan skarphet är ryttarens ansvar att inte utsätta hästen för.

Målet måste vara att få glada välbalanserade hästar. Jag har svårt att tänka mig att skarpt bett ger en glad och välbalanserad häst.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar