HAR DU ETT FELSÖKNINGSSCHEMA?

Jag upplever att när det uppstår problem med ridningen så började problemet ofta tidigare än människan identifierat det. Oftast är det ett annat problem än ryttaren tror att det är.

Därför tycker jag tre saker:

Man bör ha en rutin som börjar när man närmar sig hästen. Rutinen bör dels handla om den mentala närvaron. Så mycket blir galet när människan är då eller sedan och inte som hästen här och nu. Dels bör rutinen handla om hanteringen av hästen. Och den hanteringen måste givetvis vara hästvänlig. Därför behöver man ha hästkunskap.

Rider man på andras hästar får man köpa deras rutin, rider man sin egen får man skapa sig en rutin.

Det kan finnas variationer i rutinen. Till exempel leder jag mina hästar på olika sätt, beroende på utrustning, individ och vad jag tränar på. Min rutin är att aldrig leda min häst utan att det är träning. Eller att vi ska kliva omkring i varandras komfortzoner eller fundera på annat än vår träning

Jag lyfter inte heller hovarna i en viss ordning, jag vet att andra gör det och det är säkert bra, men jag har en rutin för hur hästen ska lyfta sitt ben för att jag ska kratsa. Det här är något som jag lär hästen, inget som den kan av sig själv. Mina hästar lär sig att lyfta på kommandot Tack!

Så många problem uppstår när människor inte ser hanteringen innan uppsittning som en del av ridpasset. Det ska vara tryggt och härligt för hästen att hänga med oss hela tiden.

Den andra saken jag tycker att man behöver få lära sig/ha är ett felsökningsschema. Jag har ett problem, vilket är det? Vad kan vara orsaken? När uppstod problemet? Hur långt måste jag backa för att lösa problemet? Behöver jag hjälp av min hästsupport, alltså min ridlärare, eller har jag själv tillräckligt med kunskap? Hur löser jag mitt problem på ett hästvänligt sätt?

Ibland, ganska ofta tror jag, behöver man starta om. Man gör halt och kollar det som jag hoppas att man kollat de första minutrarna på ridpasset: svarar hästen på mina hjälper? Om inte sitter jag rätt? Om min sits är okej och hästen inte svarar rätt skulle jag sitta av dubbelkolla utrustningen, arbeta hästen vid hand för att se om det funkar från marken. Funkar det fortfarande inte kanske hästen har ont. Funkar det från marken men inte från ryggen kan man misstänka att ryttaren ger fel eller otydliga signaler. Troligast är att bara att stanna, starta och flytta i skritt löser problemet. I alla fall på lång sikt.

Om något inte fungerar så hjälper det inte att göra mer av det som inte fungerar. Vi måste vara smarta.

Till slut: det ska vara roligt att rida. Ibland går det inte precis som man tänkt sig men är det kanske inte är superviktigt så länge alla mår bra?

Hästarna är ändå fantastiska som bär runt på oss och står ut med så många saker som egentligen borde vara meningslösa för dem.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mer tjat om vikten av vikten.

Nu har det publicerats forskning (eller det heter väl pilotstudie när underlaget är litet som det alltid är i hästforskning?)

Nåväl och hursom haver

Man kom fram till att redan vid 20 kg egen övervikt (Jag tänker att den är värre för den bär hästen på hela tiden och även organen drabbas till skillnad om ryttaren går upp 20 kg) så minskade antalet röda blodkroppar. Så kallad anemi.

Nu är ni kanske mer bildade än jag, men jag vill förstå så med risk för att skriva det uppenbara skriver jag nu det jag precis lärt mig. Eller det känns ju inte som en nyhet, mer som något jag glömt.

Röda blodkroppar transporterar syre till cellerna och koldioxid från cellerna.

Det här betyder att kroppen syresätts sämre.

Det betyder mer mjölksyra som i sin tur gör att musklerna inte orkar och leder och ligament får en ökad belastning. Ser ni ledskadorna som kommer som ett brev på posten?

Det innebär ökad puls och andning, jag gissar att det är för att kroppen ändå försöker syresätta sig.

Det innebär längre tid för återhämtning.

Det innebär högre temp.

Det innebär också mer asymmetriska rörelser. Och som vi kämpar med hästens rakriktning eftersom vi vill att de ska hålla länge. Inte konstigt om tjocka hästar går sönder.

Nu tänker jag så här: hästar måste få vara glada så därför tycker jag att alla friska hästar ska få gå på bete. Då kommer de troligen gå upp i vikt även om de rids. Därför är det viktigt att vi tar ansvar för att hästarna har normalvikt den del av året de inte betar.

För att veta vad som är normalvikt måste man lära sig att hullbedöma och räkna fodetstat eller ta hjälp av någon som har rätt kunskap.

Det är också viktigt att vi inte kräver mer av hästen än den orkar. Vi kan inte kräva av någon som har en soffpotatiskropp att den ska vara en atlet. Kanske allra minst att den ska springa maraton. Maratonlöpare är väl typ alltid smala?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lösgörande arbete

Det är ett uttryck som används frekvent, men vad betyder det egentligen?

För som så ofta tycker jag mig se och läsa att man tror sig lösa ett problem genom att använda en teknik utan att förstå hur viktigt det är med hur och när.

Ett tydligt exempel var alla som snurrade runt sina hästar utanför transporten efter att ha varit på horsemanshipkurs. Jag var också på sådana och såg små mirakel utförda av dem som hade koll på sitt kroppsspråk, andning och tajming.

På sidan 45 i mitt exemplar av Tiblins Ridhandboken står det:

Det arbete som har till uppgift att skapa en för hästen gynnsam inre arbetsmiljö och förhindra skador på skelett, muskler och senor kallas sammanfattande lösgörande arbete.

Jag tänker att det betyder övningar som är anpassade efter hästen.

Det finns massor av övningar som skapar spänning i stället för lösgjordhet i vissa hästar innan de lärt sig HUR de ska utföra dem korrekt. Tänk skänkelvikning till exempel.

Det betyder inte att vi inte ska lära hästen skänkelvikning (de kan ju redan det när vi inte lägger oss i) på kommando, bara att det inte är lösgörande innan hästen gör det rätt. Vilket också innebär att ryttaren måste göra rätt. Det betyder bara att vi måste förstå vårt vi är på väg i vår träning.

Vidare säger Tiblin att man kan tänka sig att det lösgörande arbetet består av olika delar.

-psykisk lösgjordhet. I den isländska utbildningsstegen är det första steget att hästen ska vara avspänd i hantering. Det är klokt tycker jag.

-uppmjukning /uppvärmning. Det här tar ju såklart längre tid för en häst som står på box.

-Muskel/rörelsekoordination. Det här är ju dressyrrörelserna, eller markarbetet (som betyder bomarbete och inte arbete vid hand).

För mig är det mycket mer logiskt att ha utbildningsstegen som analysverktyg när jag gör mina dressyrrörelser än att tro att rörelsen i sig löser problemet. Den är inte lösgörande om hästen inte förstår den och spänner sig. Den är inte heller lösgörande om hästen inte är i kontakt och tänker framåt.

För mig blir det allt tydligare hur viktigit det är att bygga en stabil grund, med det så löser sig många problem som av sig själv. Det finns inga genvägar, men det finns senvägar.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att leda ett samtal på ett utvecklande och pedagogiskt sätt

Det man kan är enkelt. Därför blir det ibland svårt  att förstå varför andra gör fel när det är enkelt. Till man kommer på att de kanske inte har lärt sig just det här. Det saknas helt enkelt verktyg i verktygslådan. Då kan det enkla vara svårt.

Någonting jag har mycket utbildning i är att formulera mål, bedöma och att leda ett utvecklande pedagogiskt samtal. Jag förstår att det finns många yrkesgrupper som utför allt det här som saknar rätt verktyg för att det inte ingått i deras utbildning. Jag tänker till exempel på kollegor i hästvärlden, på myndighetsutövare och chefer i olika positioner. Så här kommer en lathund för ett pedagogiskt samtal.

Det är viktigt att alla parter vet vad samtalet handlar om. Vilka är målen som ska diskuteras? Det är stenålder att bedöma någon som inte är på det klara med vilka målen är. Är målen bra formulerade kan samtalet nästan vara överflödigt. Målen ska vara konkreta och tydliga. Det är bara det som är formulerat som mål som ska bedömas.

Kom ihåg att ingen gör fel med flit. Kan man göra rätt gör man förmodligen rätt. Blir det fel så är det nog med människor som med hästar. Vi förstår inte (kanske är målen inte tydliga nog, kanske saknar vi (för)kunskaper), vi är inte tillräckligt förberedda-än eller så  vi tappar fokus på grund av stress eller för att det händer annat i livet. Pedagogen äger alltid problemet, hur ger man bättre förutsättningar till nästa gång?

Bedöm alltid prestationen och aldrig personen. Om nu inte målen är formulerade så…men hur absurt vore inte det? Mål: du ska visa en sprudlande personlighet……. Jag har svårt att se det framför mig. Om man inte är utklädd till en giraff på en semesterort. Då är det kanske relevant. Om inte personligheten är ett mål handlar det bara om dig om du inte kan hålla dig till sakfrågan. Bedöm prestationen.

Även om målen inte nåtts är det viktigt att se utvecklingen. Sällan har någon inte lärt sig något alls. Ta avstamp i det för att sedan fylla på hur målen ska nås.

Glöm inte att leta efter det som är bra i alla prestationer. Vi blir, precis som hästarna, bättre av beröm än av straff. Hitta +för alla -. Om du tycker att det är svårt är det ett bra utvecklingsmål för dig.

Bedöm bara det du ser och hör och bara utifrån målen. Tolka inte. Gissa inte. Tala aldrig om för någon hur hen tänker, känner eller reagerar. Fråga om du måste veta. Hur kändes det när….? Sedan kan du bekräfta om du vill ”har jag förstått rätt att det kan bli nervöst/ att du blev arg….” Omformuleringar är bra. Kan hända är det inte ens relevant för att samtalet ska bli bra att veta hur någon tänker och känner?

Du som leder samtalet får gärna vara personlig men du ska inte vara privat. Vår personlighet är det som gör oss unika och spännande. Vi måste få vara personliga. Men vi ska inte vara privata när vi leder ett samtal eftersom vi ska ha eleven i centrum som det hette i den gamla läroplanen lgr 80. Detsamma gäller självklart även anställda eller vem det nu vara månde som sitter på den maktlösare sidan i samtalet. Du är faktiskt ointressant i en bedömningssituation. Vem du är hör inte hit.

Tänk som en giraff och inte som en varg. Det här är mitt favoritsamtalstips. Giraffen är sårbar med sin långa hals, och det är det djur som har störst hjärta. Vargen är ett rovdjur med vassa tänder. Vad betyder det här? Jo att man inte ska gå i försvar. Stöter man på motstånd eller får kritik, ta emot den, gör en omformulering ”Har jag förstått dig rätt om ….” Och förklara sedan lugnt hur du ser på saken. Förmodligen kan man komma till samförstånd. Eller enas om att vara oeniga. Det är också ett samförstånd. Men gå aldrig till anfall.

Slutligen, sammanfatta samtalet, både muntligt och skriftligt, faktum att ingen ens under de bästa förutsättningar klarar av att lyssna fokuserat i mer än 8 minuter. Det finns det forskning på. (Det är ju synd för oss pedagoger som gärna mal och mal. Fast pedagogik handlar väl om att ständigt väcka nytt intresse för åt skapa nya 8-minutersmoduler av fokus?). Risken är att budskapet inte når fram om man inte summerar och repeterar. När det inte nått fram är det bara bortkastad tid. Om budskapet inte når fram leder samtalet inte till utveckling. Och min tro är att alla pedagogiska samtal ska leda till utveckling.

Just utveckling tror jag är det gemensamma målet för alla som någonsin deltar i ett pedagogiskt samtal. Personlig utveckling vare sig man är elev, arbetstagare eller företagare.  Företagets utveckling. Att medborgarna följer de lagar som myndigheten tillser. Föreningens utveckling. Det är dumt att inte ge rätt förutsättningar för utveckling. Vi spelar nästan alltid för samma lag. Vi vill oftast göra rätt och göra gott. Gör det pedagogiska samtalet till ett lagarbete!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tänker du på hur du vårdar dina hagar?

Det gör jag. Mycket.

Det började med att jag fick hyra ny vall. Det gjorde att jag plötsligt förstod att gräs inte bara är gräs.

Sedan började jag verkligen titta på hagar vart jag än åkte.

Och ni vet hur det är, vi måste mocka våra hagar för att inte få parasiter och för att inte övergöda Östersjön. (Vi har haft två ordentliga parasitangrepp, en gång när en ny inackordering ”glömde” avmaskad sin häst innan den flyttade hit. Fast jag sa att hon skulle göra det. Det blev dyrt för mig. Och en gång när vi hade hästar på bete där det inte gått hästar på 15 år. Det är konstigt, eller hur?)

Men sedan då?

Om vi bara tar bort och aldrig lägger till, hur går det då?

Jag tror att vi får obalanserade jordar.

En konsekvens är alla smörblommehagar vi ser. Det må vara vackert men hästar kan inte äta smörblommor. Smörblommor är en visarväxt, de visar att det saknas kväve i marken.

En annan konsekvens är att jorden binder vatten och koldioxid sämre. Så blir det också för att den utarmas. Jag tror att läckaget i en sådan jord blir större. Jag är ganska säker på det.

Så i mitt sökande efter kunskap hittade jag Borrabos filmer om jord. Nu är jag nästan besatt av jord. Om vi genom att behandla jorden rätt kan binda koldioxid, och eftersom jag har möjlighet att göra det tänker jag göra det. Jag bryr mig om miljön.

Man kan till och med odla i öken, genom att göra rätt. Det innebär att vi kan odla mat där ingenting växer idag och därför mätta fler människor. Jag bryr mig om människor också.

Här kommer en kort sammanfattning:

Jord består av mineraler, organiska ämnen och microliv (miccrober och svamphyfer som samarbetar, så jäkla coollt!)

Det är viktigt att jorden har lagom genomsläpplighet, släpper igenom lagom mycket vatten och syre. Sandjord är för genomsläpplig för vatten, lerjord för kompakt, slit lagom för vatten. Det är alltså bra med lika delar, sand, slit och ler men så ser det nästan aldrig ut. Och vi kan inte blanda sand i lerjord. Tyvärr. Det löser inga problem.

Som tur är kan vi fixa till jorden genom att tillföra organiskt material, alltså växtdelar och bajs!

Det organiska materialet ger miccroberna näring, miccroberna utvinner mineraler ur marken, de finns där även i öken, det är de andra två delarna som saknas där, och i samarbete med svamhyferna matar de växternas rötter. Rötterna bygger vägar i jorden, när de dör blir det vägar för vatten och syre. Allt är en positiv spiral.

Vi kan inte bara ta bort alltså, om vi bara tar bort skapar vi öknar. Vi måste mata microlivet.

Vi måste nog både ta bort och lägga till. Lagom och rätt.

Och hårdgjorda ytor är ju öken.

Det gäller att ha en holistisk syn, att se helheten. Då kanske det blir bra?

Jag hoppas att någon blir sugen på att veta mer . Jag tycker att Borrabo är oslagbart men det finns mycket bra att se på Youtube. Sökord är regenerativt jordbruk, skogsodling, forresty farming, permakultur, perma culture……

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mitt favoritämne Balans

I verktygslådan har vi redskap för att rida fram, öka tempo, stanna, minska tempo, svänga, gå åt sidan och backa.

Oavsett vilken nivå vi är på jobbar vi med de här verktygen för att kunna påverka tempo, riktning, gångart, takt lösgjordhet, kontakt, schvung, rakriktning och samling.

I början, med outbildade hästar eller ryttare, är målet att svaret ska bli korrekt. (Säger jag gå ska hästen gå framåt. )

När ryttaren eller hästen kommit lite längre i sin utbildning är målet att svaret ska bli korrekt och att ekipaget ska bibehålla balansen. (Säger jag gå ska hästen gå framåt med energi utan att dra i tygeln.)

När häst OCH ryttare har kommit ändå längre i sin utbildning är målet att svaret ska bli korrekt och balansen ska förbättras. (Säger jag gå ska hästen ta i bakifrån.)

Ibland glömmer både vi och hästarna att ta med oss alla verktyg på arbetspasset. Det är alltid ryttarens ansvar att se till att verktygen är med.

Inventerar verktygslådan är det vi gör under uppvärmningen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att lyssna med händerna.

Man kanske inte ska lägga så mycket vikt vid sådant man hört i andra hand. Men ändå har jag svårt att släppa att en hästtandläkare ska ha sagt att man inte kan begära av ryttare att de ska rida med mjuka händer.

WTF!?

Det är ju liksom mitt jobb att få ryttare att rida med följsamma händer, och mitt mål att jag ska ha det på alla hästar i alla situationer. Det är en galet viktig detalj i ridningen. Jag hoppas verkligen att det var felhört eller feltolkat.

För våra händer är när det funkar som det ska de som känner hur hästen tänker arbeta med sina bakben.

Först känns det genom tygeln, sedan i skänkel. Har vi lyssnat med händerna hinner vi korrigera innan vi känner med skänken. Det är coolt. Det är samspel. Det är dit vi vill. I alla fall vill jag dit.

Men om vi får höra att det är lönlöst att träna på det här kommer vi aldrig till den ryttarkänslan, och hästarna får sämre ryttare.

Jag hoppas att alla vill dit. Till samspelet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

På bogarna – Fenellas svar

  1. Vad betyder på bogarna

Det betyder att hästen inte använder sina muskler för att kompensera förryttarens vikt.  

Eftersom det inte finns en kulled mellan hästens framben och bålen, den saknar en motsvarighet till axlar, är framdelen höj- och sänkbar.  

Ju mer bärighet hästen har ju högre upp bär den framdelen, bakbenen vinklar sig, bålmuskulaturen aktiveras, både mage och rygg, magens muskler drar upp sig, överlinjens muskler längs. Halsen bärs vackert. Hästen musklar sig vackert. 

Ju mer hästen går på bogarna ju lägre ner bär den framdelen. Magen hänger och ger inte plats för hästens bakben. Ryggen sänks och musklerna hjälper inte hästens ryggrad att bära ryttaren eller att koppla ihop fram- och bakben så att de bär ryttaren korrekt. Halsen är antingen rak eller med underhals. Hästen får fulare muskler än om den bara går i hagen. 

Traditionellt säger man att hästen bär mer eller mindre vikt på fram- respektive bakbenen. Det finns ingen forskning som stödjer det så vitt jag vet. Däremot har de fram- eller bakhovarna längre tid i marken. 

En häst som går på bogarna har framhovarna längre tid i marken än en häst som går med bärighet. 

  1. Hur ser det ut när hästen går på bogarna? Hur känns det (vad finns det för “symptom”? 

Det ser ut som om hästen går i nerförsbacke. Hästen använder inte sin kropp vackert, överlinjen är kortare än underlinjen. Hästen fyller inte ut området bakom sadeln med sin rygg eftersom hästen sänker ryggen.  Man kanske ser att den skjuter ut en bog eller bakdelen, att den inte spårar.

Det känns som om hästen går i nerförsbacke. Det kan också kännas som om hästen faller åt ena eller andra hållet. Hästen tar ofta för mycket stöd i tygeln, men den kan också släppa all kontakt med bettet. Det är klurigt. Ofta känns hästen “pigg” eller “het”, men det den egentligen gör är att försöka springa ikapp sin balans. Stark är också ett vanligt uttryck som betyder att den drar i tyglarna. Om man förstår att problemet är brist på bärighet och ridbarhet kanske man inte bara försöker få hästen mindre ”stark” med nytt bett. Andra hästar kan bli lata för att de är i fel balans. 

Hästen rör sig vackrare när den går i balans, oftast i renare gångarter. Mitt mål är att rida hästen  en sådan balans att den kan röra sig med mig lika vackert som den rör sig när den leker i hagen.  Det är ett ganska högt ställt mål.

(En genuint arbetsvillig häst har en behaglig kontakt med bettet och startar med bakbenen på ryttarens signal. Den säger Jajemensan och när den är utbildad arbetar den i uppförsbacke) 

  1. Vad kan du göra för att förhindra att hästen går på bogarna? Ringa in det viktigaste alternativet. 

# 1Ryttaren måste vara i balans och kunna inverka på hästen så att hästen får hjälp att hitta balansen med ryttare och inte blir störd av ryttaren. Styra utan att störa. 

Att hästen speglar ryttaren är sant. För att hästen ska gå i en funktionell form ska ryttaren rida i samma form: bålstark, lång nacke, mjuk kontakt bettet, smidig och så vidare. Nog så mycket för de flesta av oss att kämpa med.

Alla dressyrövningar handlar om att göra hästen stark och smidig nog för att vara ridhäst. 

Utrustningen ska passa. 

Man ska inte rida hästen övertrött. Mjölksyra är inte bra. Ridningen ska anpassas till hästens kondition, och faktiskt till ryttarens också. Ryttaren ska anstränga sig när hen rider och inte åka häst. En ryttare som bara åker hjälper nog inte hästen att bära rätt. 

  1. Vilka är riskerna med att rida hästen på bogarna? Ringa in det viktigaste alternativ 

#1 Hästen blir halt.

Vanligast är nog kotledsinflamation. För mig är ledinflamationen en klar markör för att hästens träning måste ändras. Jag har haft 3 hästar med ledinflamation, kotor, bakknä och has, det är inget jag är stolt över. Jag skäms över det. Däremot har jag ändrat träningen efter det och inflamationerna har inte återkommit. Det är ju i alla fall bra. Och jag har under åren ägt över 40 hästar, det är tur att inte alla blivit halta.

Gångarterna blir sämre. 

Hästen snubblar. 

Hästen blir oskön att sitta på. 

Hästen blir trippig. 

Hästen rusar. 

Hästen blir lat. 

Hästen blir fulare. På riktigt! Även i hagen eftersom den musklar sig fel.

  1.  Vilka faktorer ökar riskerna när hästen går på bogarna? 

Vikt, tempo, tid, hästens status och ryttarens balans! 

Både hästens och ryttarens vikt ökar såklart risken för hältor om hästen arbetar fel. 

Om hästen rör sig fort blir kraften i nedslaget större, hästens risk för hältor ökar. Rid inte hästen fortare än ni har bärighet för. Man får såklart tänja på gränserna ibland men jag tycker att man ska göra det med förnuft. Kan man inte rakrikta en häst i skritt, hur ska an kunna göra det i tölt? Behöver den rasa av sig finns det andra lekar vi kan göra med den, eller så fixar hästen det själv i sin flock. 

Ju längre tid vi belastar hästens rygg ju större risk. Hästen ska tränas och byggas upp för den tid den ska ridas. En fin belöning är att sitta av och skritta hästen vid hand om den bukandas.  

Med hästens status tänker jag på ålder, kondition och muskler.

Summa summarum, det är mycket härligare att rida en häst i bärighet! Träna på att göra det! Rid lektion! Det gör jag!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Elevuppgift på bogarna

Den här uppgiften har mina ridskoleelever fått. Jag tänker att kanske fler är sugna på att svara på frågorna. I nästa inlägg kommer mina svar på dem.

Jag har lärt mig att planera lektioner utifrån vad eleven kan upphöjt till ett. Alltså att man ökar nivån ett steg i taget. En som inte lärt sig läsa och skriva kan inte skriva en utredande analys av ett litterärt verk. Det får inte bli för svårt. Å andra sidan måste det vara lite svårt, lite utmanande för att vara intressant.

Ibland vet man inte vad eleverna kan. Då måste man ta reda på det för att lägga sig på rätt nivå.

Ibland vet man faktiskt inte vad man själv kan om man inte tvingas formulera det. Ibland får man själv syn på att man kanske inte riktigt förstått det man trodde att man kunde.

Slutligen, innan ni får frågorna, vill jag säga att just det här med att gå på bogarna inte är helt enkelt och att jag tror att man kan förstå det mer eller mindre. Kanske är de massor som inte heller jag förstått än, då får ni gärna utbilda mig.

Här kommer frågorna:

Kunskapsinventering inför vecka 18 2020 

Det är fritt fram att rita om man inte bara vill skriva svar. Svara på det du kan, det här är inget prov. 

  1. Vad betyder på bogarna
  1. Hur ser det ut när hästen går på bogarna? Hur känns det (vad finns det för “symptom”? )
  1. Vad kan du göra för att förhindra att hästen går på bogarna? Ringa in det viktigaste alternativet. 
  1. Vilka är riskerna med att rida hästen på bogarna? Ringa in det viktigaste alternativ 
  1.  Vilka faktorer ökar riskerna när hästen går på bogarna? 
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kort utrustningshistoria

Bett 4000 f Kr

Sadel 1000 f Kr

Stigbygeln ca 500 f Kr i Asien, 700 e Kr i Europa.

Bomsadeln ca 500 f Kr

Hästskor 400 f Kr i Asien, 500 e Kr i Europa och vanligt förekommande 1000 e Kr i Europa.

Vad tänker du? Jag tänker att det är tämligen beprövat. Och att människan har ridit väldigt länge.

Vi vet att de flesta av dessa uppfinningar kom till för att man skulle vinna krig. Hästen har på så många sätt varit viktig för oss människor.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar