Kontroll

En vanlig kommentar är att man vill ha kontroll.

Jag tror att det ofta betyder att man ska kunna stanna när man vill. Och kunna styra. Inte mer än så.

Det skulle ju också kunna betyda att man kan öka och minska tempo utan ansträngning, att man kan öka och minska steglängden, att man kan göra exakta gångartsövergångar, att man kan placera hästens hovar exakt men jag TROR inte att det är vad som menas för det är ridning på hög nivå.

Jag tror att man ofta menar att hästen ska stanna och svänga när man drar i tyglarna. Ofta oavsett vad man gör med resten av sin kropp. Man lutar sig framåt eller bakåt, man kniper med benen men man drar bak tygeln och det är bara den signaöen man vill att hästen ska svara på. Även om hela ryttarkroppen säger spring ska hästen stanna när den blir dragen i munnen. Man vill att hästen ska svänga höger när man drar tgeln åt höger, trots att man tittar rakt fram, trots att man sitter med sin vikt åt höger, trots att skänklarna rider rakt fram.

Jag skrev ofta. OBS!

Det är klart att vi vill ha kontroll, på hästens ben.

Det jag tänker på är balans. För mig är kontroll att rida i balans. Det handlar om min sits och det handlar om hästens förmåga att bära mig. Det kräver utbildning av oss båda. Och den utbildningen tar tid. Det handlar om att jag som ryttare är medveten om vilka hjälper jag använder och att jag ger dem i rätt tid. Det handlar om att hästen förstår mina hjälper.

Det handlar också om tillit. Att jag litar på mig och min häst. Att hästen litar på sig och mig. Det handlar om bådas självkänsla och självförtroende. Den bygger vi genom upprepade lyckade försök, genom att ibland utmana oss och känna att vi kan mer än vi tror, genom att ha roligt, genom att släppa prestation och snabbt lämna det som inte gick som planerat bakom oss, genom att våga prova och vara kreativa.

Hur stor tillit hästen än har är och förblir den ett flyktdjur. Vi kan aldrig vara 100% säkra på att den inte reagerar, och om vi skulle stöta på en så avstängd häst så bör vi fundera över varför den är så. Det finns något som kallas inlärd hjälplöshet. Dit vill i alla fall inte jag. Jag vill ha en vaken häst som litar på mig och frågar mig om den ska vara rädd. Jag vill ha en så bra sits och balans att jag sitter kvar när hästen reagerar. Jag vill ha ett samspel och jag vill inte att hästen ska vara en maskin. Den ska få vara en individ och min skyldighet är att få den att må bra. Då mår också jag bra.