I tisdags skulle jag och mina medarbetare lära ut lite islaändsk kultur, handhästridning. Jag brukar låta mina elever pröva på det. Det är en så rolig sak att få göra. Det är nyttigt för man måste verkligen verkligen vara närvarande. Det är roligt och nyttigt för hästarna. Ibland har jag ryttare på handhästen som då måste lita helt på arbetshästekipaget medan dom gör balansövningar. I tisdags var det två privathästar och 4 av mina.
Pyttur, Ymir och Gáski kan det här. De är erfarna och trygga. Ymir och Pyttur har arbetat ihop i 16 år, Gáski föddes här ett år tidigare och är fostrad av farbröderna. En del skulle kanske säga att han också är en farbror? Dom jag arbetat med länge kan ställas upp på medellinjen. Nu menar jag inte som att stå där med ryttare utan att jag kan ställa upp dom på linjen och lämna dom där.
Medan jag städade undan bommar som stod i vägen och ryttarna värmde upp lämnade jag Gáski och Ymir på medellinjen. Efter ett tag kommer Gàski till mig och går precis bakom mig medan jag bär bommar. Jag råkar slå till honom med en bom men det var inte en grej. Han bara fortsatte att följa. Ymir står där han ska och slummrar till.
Sedan red vi med handhäst och den enda erfarna arbetshästen var Pyttur. Det gick bara bra. På slutet tappar ena paret Gáski men han följer ändå som om det fanns en osynlig lina.
Jag är så stolt över mina hästar och vårat arbetsklimat. Dom vet att dom är trygga med mig och på ridbanan. Vi litar på varandra.
Oavsett träningsinriktning tror jag att trygghet är viktigast. Jag arbetar hela tiden medvetet på att reducera stress i hästarna. Det är inte så svårt. Hästens kroppsspråk säger allt. En stressad häst har en tydlig hållning. Här belönas inte stress. Stressar hästen gör vi saker som får den att stressa av. Sedan kan den få godis. Jag har av erfarenhet och felval lärt mig att det är så här jag vill ha det. Hästarna ska må bra.
Jag känner att det här är en rikedom som är viktigare än pengar. Jag är tacksam för var dag som jag har dom här ljuvliga individerna i mitt liv och bär redan på en liten sorg för jag vet att jag om inte allt för lång tid måste ta farväl av Ymir och Pyttur. Fram till den dagen ska jag göra mitt bästa för att dom ska veta hur mycket jag älskar dom.
eriksdal 