Hemsnickrad teori om ledarskap och rang

Jag har under väldigt många år sett olika bevis på att människans relation till hästarna påverkar hästarnas relation med varandra i hagen.

Flera hästar har bytt plats i välja-hö-hög-ordningen när de blir mer ridna. Ofta har det varit mina hästar, men den senaste är en inackordering.

Man kan spekulera i varför, och då gör man (alltså om man är jag) det.

En regel jag tycker är viktig att ha i handhavandet av stora starka djur är att de inte får slåss i min närhet. Vi tränar på det. Faktiskt hade vi till och med ett hingstslagsmål, de är brutala och på liv och död, när en av unghingstarna uppenbarligen blev en minut för gammal för att gå i unghingstflocken. Jesus vad de slogs! Eller vad spö den ena fick. Otäckt. Mina barn är, till skillnad mot mig, uppväxta med djur och ibland lite för självklara med dem. Ena sonen utbrister ”Mamma stå inte bara där” kliver in i hagen och ryter åt hingstarna att sluta. (Han har adhd vilket hjälper till i kris, det är inte första gången. Bristen på filter kan vara både bra och dåligt.) Och de slutar. Och sonen leder ut bråkstaken….i sina foppatofflor. Jag tror att han var så övertygad om att han är flockedaren att hästarna också var det, och det var ju tur, för tänk vad illa det hade kunnat gå. Min fina fina son. Och tänk att till och med i stundens hetta funkar väl inövade regler.

Jag har också sett hingstar som kan stå uppställda, lösa bakom ston, sommartid. Väluppfostrade och väldigt förtjusta i sina människor. Lugnt och harmoniskt. Människans sinnesstämning har färgat av sig på hingsten.

Så om människan har den regeln att hästen ska uppmärksamma människor och hålla sig i skinnet, det vill säga behandla oss som flockledare, så smittar lite ledaregenskaper av sig på den häst som flockledaren är mycket med. Så är det ju också mellan hästarna, och en bra ledare värnar om alla och delar sitt hö, fast den väljer först vilken hög de ska äta från.

Under en period köpte vi en del hästar i omgångar. När vi släppte in dem i flocken fick de kommunicera utan oss ett tag. Oftast är det wanna be-hästen som ger sig på den nya hästen. Efter ett tag gick jag in och flyttade på ledarhästen (behövde bara röra mig mot honom). Wanna been är ju alltid bara en wanna bee. Vi hade en så bra ledare i flocken då. Klar signal till den nya hästen om vem som var boss på gården. (Numera är jag utrankad av katten Sally, men vad kan man göra? Hon är ju katt. De är som de är.) Vi kan alltså använda vår relation till hästar för att bygga nya relationer med nya hästar, tror jag.

Under ett tag nu har jag varit extra fokuserad när jag matar i flockarna. I den ena flocken har ett par hästar ställt sig med bredsidan mot mig och strukit öronen bakåt när jag ska höa, ett par andra står och skrapar nervöst med hoven. Jag är känslig för energier (tror att det också är en adhd-grej, man tar ju liksom in för mycket information och därför läser jag snabbt av stämningen bland hästarna, deras kroppsspråk är väldigt tydligt om man bara ”lyssnar” till det.) För mig blir det i den här flocken oskönt, alldeles för stressat och nervöst. Det är de här hästarna som slåss vid matning också. Så jag har konsekvent inte matat där en stressad häst är. Det kan betyda att jag får vandra ganska mycket mer än jag borde. Men men, it is all for the good. Hästen med bredsida har fått backa och det är inte en särskilt överkänslig häst och dessutom en häst som ett par gånger riktat sparkar mot människor vilket betyder att man får vara tydlig. Den här hästen slogs också mycket i hagen med en del skador som konsekvens. Plötsligt är hon lugn. När jag tittar på henne backar hon. Öronen är framåt. Och konstigast av allt- hon slåss inte med de andra. Hon ser lugn och trygg ut. Hon är fortsatt den som väljer hög som nummer ett eller två, men med en helt annan energi än tidigare. Det här är också den enda hästen här som haft en oförklarlig kolik, jag hoppas att resultatet av mindre stress gör att vi slipper kolik igen. Men de där stressade hovskraparna har jag ännu inte lyckats med. Ännu. Jag kämpar med det. Det kanske är så att den osäkra nervositeten är svårare att råda bot på en den övermodiga?

Blev det någon slags summa? Blev det tydligt att jag menar att vi kan påverka hästarnas relationer sinsemellan genom hur vi är med dem? Det var i alla fall min intention.

Jag tror att vi alla vill ha harmoniska flockar. Det är bra om vi kan göra skillnad tycker jag.

Annonser

Om eriksdal

Tankar kring hästar, ridning och annat som händer i livet.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s