Smart-lat eller dum-lat?

Jag brukar tänka att det är dumt att vara lat, särskilt när man har med hästar att göra.

Hästarna kräver att vi är beredda att ta i, ibland mer än vi orkar. Sitter en häst fast måste vi få loss den, rymmer de i meterhög snö måste vi hänga på, till exempel. Hästarna kräver att vi ibland gör skitäckliga saker som vi inte alls vill göra. Man kan inte ha häst och svimma av minsta lilla sår, till exempel. Vi har varit med om sår där blodet sprutat upp på väggarna, man är tvungen att stå där och hjälpa hästen att behålla lugnet fast man helst vill spy. Hästarna har dessutom inga arbetstider, vi kan inte stänga av deras motor när vi vill vila. Har du häst kan det innebära nattvak och nattpromenad, hur slut du än är.

Riktigt dum-lat är det att slarva med sådant som tar lite tid att göra men som kan ge stora konsekvenser. Att inte stänga efter sig till exempel. Det tar max en sekund, dum sak att inte ”palla”, som mina barn säger, när det kan ge konsekvenser som kan ta timmar att åtgärda, eller bli väldigt väldigt kostsamt.

Detsamma gäller att inte plocka undan efter sig. Man behöver ibland lite fantasi för att se hur illa det kan gå, eller erfarenhet, eller lyssna på andras erfarenheter. Det är bra att ha fantasi när man arbetar med djur, och konsekvenstänk, och att tänka utanför boxen för man vet aldrig vad som kan hända. Men med lite fantasi kan man se till att mindre elände händer. Hänger man saker som hästen kan fastna i så är det ju inte så konstigt om hästen fastnar- liksom.

Dumt att vara dum-lat helt enkelt!

Men man kan också vara smart-lat. Här menar jag att effektivisera arbetet. Ett exempel som jag snor rakt av från Margaretha Bendroth, Hushållningssällskapet, är att packa hö i påsar. Undrar just hur många arbetstimmar per år som vi i det här landet lägger på att väga ikeakassar?Har man ett större stall och lite investeringskapital, som man alldeles säkert sparar in på arbetskostnader, kan man köpa en våg som man lägger höbalen på. vågen visar hur mycket hö man tar. Vågen lägger man, såklart, på en kärra: kärra-våg-hö, så att man kan dra den mellan boxarna. Easy peasy. Jag som har hästar på lösdrift har det lite knepigare. På lösdrift kan man inte heller vara säker på att hästarna äter på grammet det som de ”ska” ha, bara på ett ungefär. (De mår ändå bra.) Dels så fodrar jag så ofta att jag har ett hum om ifall jag håller i ett, två eller tre kilo hösilage, dels kontrollväger jag. Jag ägnar ett par dagar åt att väga kaka för kaka. räknar snitt och medianvärde. Jag tror att det är första gången sedan jag gick i skolan som jag använt medianvärden. Jag väntar några veckor och gör om det. Resultatet blev tydligt och undantagen, alltså kakor som vägde mycket mer, 13 kilo tror jag som mest och mycket mindre 7,5 kg vill jag minnas, var få. De flesta kakorna vägde mellan 9 och 10 kg, och medelvärdet och medianvärdet skiljde sig mindre än 0,1 kg. Så jag räknar helt enkelt på att varje kaka väger 9,6 kg i år. Det tycker jag är att vara smart-lat ;-).

Andra saker som Margaretha Bendroth säger att hästmänniskor är dåliga på är att investera i hela, nya och bra arbetsredskap. Istället står många och mockar med grepar där hälften av piggarna brutits av. Inte så smart.

Så dagens tips är var smart-lat och var inte dum lat. För hästarnas skull. Och din egen.

Om eriksdal

Tankar kring hästar, ridning och annat som händer i livet.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s