Det där med den eländiga lägstanivån.

Jag har nog alltid haft problem med det- att min lägstanivå och min högstanivå är så långt ifrån varandra. Nu ska jag verkligen ta tag i det och höja min lägstanivå så att den kommer närmare min högstanivå. Då kommer det faktiskt bli ganska bra tror jag.

Tänker mycket på det här. Särskilt i förhållande till domarhandledningen. Har ni koll på hur den ser ut och fungerar? Vill först säga att jag är ett fan av domarhandledningen.

Vi kan ta T8 som exempel.

TÖLT –långsamt till medel eller valfritt tempo
Allmän beskrivning:

Hästen ska röra sig i en jämn fyrtaktig rytm, som mjukt och böljande går
genom hela hästen. I långsam tölt ska nacken vara välvd och ryggen aktiv och rundad. Hela överlinjen ska vara utan spänningar. Bakbenen ska vara aktiva och frambensrörelserna lätta och fria. I ökad tölt ska hästen länga steget. Huvud och nacke kan vara något mer utsträckt än i långsam tölt. Dock ska hela överlinjen fortfarande vara stark och utan spänningar. Hästen ska röra sig i balans, med stark och aktiv rygg, aktiva bakbensrörelser, med lösgjordhet och smidiga rörelser.
Och här hade jag tänkt klistra in bedömningsprotokollet för tölt valfritt tempo men lyckas inte. Så det får bli en länk. Den finns på sidan 6.
http://www.icelandichorse.se/globalassets/svenska-islandshastforbundet/for-domare/domarhandledning-2014-svenska.pdf

De lodräta strecken kallas brandväggar. Som ekipage slår man i en brandvägg och det är den som avgör maxpoängen, var inom området man hamnar tror jag avgörs av hur stora bristerna är (eller så är det i förhållande till de övriga bedömningspunkterna, fast det tror jag inte).  Vad jag är säker på är att man aldrig kan ha överseende med en brandvägg bara för att det finns andra bedömningspunkter som är mycket bättre. Alltså lägsta brandväggspoäng ger totalpoängen. Lite som att gå på gymnasiet har jag förstått.

Låt oss säga att vi har en häst med flacka rörelser, alltså en som inte lyfter så högt på framhovarna, som rids trevligt, är något styv och därför har vissa taktproblem. Ett ekipage som får poäng någonstans mellan 4 och 5.

De går hem och tränar. Gör framsteg. Kommer tillbaka och styvheten är borta och takten är klockren- men hästen har fortfarande flacka rörelser, lyfter under medel och därför landar poängen på- ta da!-någonstans mellan 4 och 5. Risken finns att någon blir besviken och ledsen. Jag tycker inte om när någon blir ledsen.

Förstår ni vartåt jag far? Man måste förstå var man slår i en brandvägg för att veta var den lägsta nivån är. Frågan är om bedömningarna vi får i handen är tillräckligt tydliga? Det är inte min upplevelse. Takt, form och tempo… varför heter det inte Kontakt, Takt, Lösgjordhet, Form och Utförande? Varför är det svårt att veta vilken brandvägg man slår i?

Jag gillar domarhandledningen för jag tycker att jag ser mer bra ridning nu och fler lösgjorda hästar. Jag hade hoppats att det hade kunnat gå att få högre poäng med en mindre spektakulär häst med den nya handledningen, men så är det ju inte. Den blir kvar på ungefär samma nivå som tidigare och rent poängmässigt lönar det sig inte nu heller att den är mellan hjälperna och lösgjord. En häst med små rörelser kommer inte över 5,0.

(Nu kommer en del säga att 5 är en bra poäng, och det är det beroende på en hel bunt faktorer, för vissa kommer det inte att vara tillräckligt för andra helt fantastiskt)

Och var går gränsen för medelrörelser? Beror det på vika hästar domaren är van att titta på? Eller är det ett snitt i populationen? För visst är medel på SM högre än medel i lokalklubbstävling? Eller- hur ofta revideras medelrörelser? När jag började rida islandshäst drömde man om vinkellyft, men kanske var det onaturligt att lyfta så mycket som Tyr från Rappenhof? (Bild p Tyr finns här https://www.lillegrummesgaard.com/om-de-gamle-i-kolkus-slgten?lightbox=i121no9) Nu är ju mina ridskolehästar nästan lika flotta. Nästan…och går i bättre form…och ryttarna har hjälm 😉

Jag har under många år, i mitt förra yrkesliv, formulerat betygskriterier och är bra på det så jag är väl lite petig kan jag tänka. Det är viktigt att det går att förstå kriterierna tycker jag och att de är mätbara! Det är också viktigt att de som bedöms vet om vilka kriterier de bedöms efter. Jag märker att det ofta inte är så. Kan vara att det är individens ansvar. Kan vara att det är ett informationsbristproblem. Kan vara för att kommentarerna inte ändrades när domarhandledningen byttes ut? Det finns ju en anledning i att skolbetygen skiftat från små och stora bokstäver, till siffror, till olika nivåer av G och till bara stora bokstäver. Det hänger ihop med att bedömningen ändras.

Nu har jag svävat iväg lite som vanligt. Min intention med det här inlägget var att om du som tävlingsryttare vill höja din poäng måste du ta reda på var du slår i den lägsta brandväggen. As simple as that! Do you know?

 

Annonser

Om eriksdal

Tankar kring hästar, ridning och annat som händer i livet.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s