Varför tillåter jag det- del 3

Eller tillåter och tillåter, den här kanske skulle heta händer? Varför händer det?

Jag har tränat sits och balans mycket. Såpass att jag som under hela mitt liv sett mig som en människa med dålig balans fått omvärdera mig själv. Jag har blivit stadig i sadeln. Jag har trillat av en handfull gånger de senaste tio åren (en gång har jag dessutom slängt mig av och det är inte att rekommendera). Ofta tänker jag när andra på gården faller ur sadeln att det inte hade hänt mig i samma situation. Jag har övat upp min bål och sits och är därför stadigare.

Men det senaste året har det hänt något. På ett och samma år har jag ramlat av två gånger. En gång på en häst som snubblade, och en gång när Píla blev rädd för en kissfläck på ridbanan (varför fick hon bli det?) och slängde sig bakåt.

På det här kom det en respons från Erlingur också: ”Varför?”

Ja det undrade ju jag också. Min nya självbild blev skakad. Varför föll jag av i sådana situationer.

Nu har vi fått svar, för jag har diabetes och det innebar att mina celler svalt. Diabetes är insulinbrist. Insulinet är nycklar som låser upp cellerna så att energin kommer in. När energin inte kommer in ligger det och skvalpar  blodet. Det gör bara skada och ingen nytta alls.

Min kropp slutade fungera som den ska. Den svalt fast det kanske inte syntes. Jag trodde att jag var utbränd, deprimerad och i klimakteriet. Så var det inte.

Grejen är att när man har mitt jobb går det inte att stanna upp och känna efter. Det tillåter inte djuren. De måste ha sitt alla dagar året om. Så trots att jag kände mig långt ifrån tipp topp var det bara att köra på. Precis som en sjuk islandshäst brukar göra.

Kanske har min förståelse för islandshästens bit ihop blivit än större.

För det spelar ju ingen roll om de har lite ont i kroppen, eller mycket också för den delen, är man ett flyktdjur så är man. Man måste alltid vara beredd att springa. Man kan inte visa sig svag i flocken för då ser de en som en riskfaktor. Dessutom gör dessa hästar allt för oss om vi bevisat oss vara pålitliga ledare som vill deras bästa. Jag har i alla fall ridit två som gång på gång ansträngt sig för att tölta när jag bett om det, fast de fallit ur ganska snabbt eftersom de har haft spatt och superont.

Det gäller som hästägare att man vet att det är så här. Nu red jag inga långa sträckor innan jag satt av eftersom jag förstod att det inte var som det skulle.

En pigg häst är inte synonymt med en frisk häst.

En sjuk människa kanske också kan arbeta. Fast den här blev dålig på att sitta kvar i sadeln.

Annonser

Om eriksdal

Tankar kring hästar, ridning och annat som händer i livet.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s