Ja, varför tillåter jag det? Del 2.

Del 1 handlar om något jag arbetat med och därför blivit bättre på.

Del 2- ja där är jag inte i mål än, kanske delvis på grund av det jag kommer att skriva om i del 3.

Den här gången var instruktören Erlingur Erlingson. Jag beskrev min häst Píla, bland annat för mest gör hon mig glad, som rädd för allt möjligt- till exempel snöpinnar. Vilket är rätt besvärligt för det står många snöpinnar längs med vägen.

Responsen var klockren: ”Varför låter du henne vara sån?”

Alltså, det värsta, eller det bästa- jag vet inte, med mig är att jag direkt förstår vad han säger och menar. För jag vet ju att det är mitt ansvar hur vi mår. Det är jag som ska vara ledaren. Det är jag som ska vara tryggheten. Min häst ska kunna lite på att det jag ber henne göra ska vara ofarligt.

Jag har en del att jobba med här. För jag vet att Elli har rätt. Det är hos mig problemet ligger. Problemet är inte snöpinnar.

Därför jobbar jag med mig. Synd bara att det där i del tre kom i vägen.

Annonser

Om eriksdal

Tankar kring hästar, ridning och annat som händer i livet.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s